Flockliv

Hela dagen har Nappe och jag tränat idag.

Vi började 10.30 i morse, efter att vi varit ute på morgonrastning och ätit och vilat en stund.

Jag preparerade min magväska med leverpastej. Små bitar som belöning och litet större bitar att kasta ut på marken.

Vi gick en promenad och när vi kom in på gården, som var det lämpligaste stället att träna på, kastade jag ut en av de större bitarna leverpastej.

Jag dirrigerade Nappe förbi den lockande doften och klickade och gav honom godis när vi passerade till att börja med.

Det här gjorde vi två gånger. 3X3 varje gång.

Sedan gick vi in.

Han fick vila och smälta informationen medans jag tog ut de andra hundarna.

Sen tog vi det lungt ett par timmar.

13.00 var det dags för nästa träningstur.

Nappe och jag gick promenaden som vi tog tidigare och tillbaka upp på gården.

Jag kastade ut leverpastej och klickade och belönade när vi hade passerat. La också på kommandot "jobba" som Hero också kan.

Vi hade en sådan enorm tur, så att grannen med två Schäfrar kom gående.

Samma kille som Hero och jag passerade för ett tag sedan.

När vi gick emellan hans två hundar som stod på varsin sida om gångbanan.

Jag frågade om jag fick "använda honom". Det fick jag.

Så Nappe och jag gick förbi 3 gånger. De två första gångerna ville han fram, men jag dirrigerade om honom och belönade när han följde mig.

Tredje gången gick han förbi, med slackt koppel.

Då gick det så bra, så att vi avbröt övningen, för att det skulle stanna kvar i Nappes huvud.

När vi kom hem och de andra fick en runda, bara för att.....somnade Nappe som en stock.

Det här var mycket för honom. Men medans han sov, smälte han också informationen.

En gång till har vi gjort om övningen under kvällen. 17.30 gick vi ut och tog samma runda igen och upprepade utmaningen för Nappe. Nu gick han väldigt fint förbi godiset, han tittade inte ens åt det hållet.

Han höll kontakt med mej när jag sa "jobba".

Vi passerade godiset på marken 3X3 gånger och sedan fick han ta det.

Jag gör en liten paus, efter 3 gånger innan jag fortsätter övningen.

Här tinar snön så snabbt så att man ser hur det sjunker ihop. Det bildas stora vattenpölar- för att inte säga sjöar- överallt.

Jag har köpt mig ett par blåa, skitsnygga, gummistövlar, så jag kan vada fram i vattenmängderna.

Idag har hundarna gått i bara en Alac-sele, med kopplet fäst i ringen, ingenting runt halsen. Och som om det var trolleri spatserade de bredvid mej.

Annars hör jag folk som säger att deras hundar drar mer i sele än i halsband. Jag anser nog att det är tvärtom, åtminstone här.

Det beror på vilken sele jag sätter på dem också och om jag tar fram linan eller inte, de "vet" vad som händer beroende på vilket "verktyg" jag tar fram.

Min teori är att det inte finns något som stramar åt runt halsen, de behöver inte försöka ta sig ifrån det som sitter där.

Nappe och jag fick en del hundmöten, äntligen. det har ju inte funnits många hundar ute under vintern. Men nu kommer de fram.

Det gick bra i tre av fyra fall.

En klarade han inte av, för killen ställde sig vid vägkanten när vi skulle passera och både han och hans hund tittade mot oss. Men jag klarade det, och när Nappe följde mej fick han sin belöning.

Han var ändå bara fast i selen, han blev nyfiken och ville fram, men jag tog helt enkelt tag i selen och vände på honom och då glömde han bort att hunden satt där och följde med mej.

Jag hoppas att vi träffar på fler imorgon. Så att träningen går framåt.

Hero "jobbade" som vanligt förbi de hundar vi mötte.

Han blev sexton år gammal, han har jobbat tillsammans med sin husse Cesar i många år, hjälpt många hundar att komma i balans, genom sitt eget balanserade sätt.

Världens snällaste Pitbull.

Ett bra exempel på att den här rasen inte alls behöver vara ett vapen styrt av hundägare som inte vet vad det gör.

Jag sörjer honom som om han varit min egen. Gillade den här killen.

Men nu ska Junior ta vid där Daddy slutade.

http://ow.ly/19tG0

Idag har det varit en fin, solig dag, visserligen kallt, men solen värmer litet iallafall.

Nu hotar en köldknäpp att dominera hela helgen, med alldeles för många minusgrader.

Så det lär inte bli så väldigt långa hundprommisar.

Jag är litet rädd för att de ska få köldkramp. Kanske helt i onödan, vad gäller Hero och Nappe. Men Cindy har visat det innan, att det är väldigt kallt om tassarna, hon har lyft dem, för att hon har frysit om dem. Vi har ändå bara gått korta rundor då, som tur var.

Killarna fixar nog prommisar på 30-40 minuter, för min del är det bara att klä på mig varmt, fram med skidbrallorna igen då.

Nu hoppas jag att det är den sista köldknäppen, innan det börjar tina.

Snö i all ära- men det blir för mycket av det goda.

Jag vill ju ta ut hela min flock samtidigt och gå till roliga platser, med människo- och hundfika.

Det är också mycket svårt att passivitetsträna Nappe ute just nu. Ingen av oss vill sitta stilla när det är kallt.

Och det behövs det också.

Nog för att vi gjorde det under hösten och ända fram tills det blev för kallt, men vi måste ju fortsätta, för att hålla det vid liv, att man kan sitta och bara titta även utomhus.

Vi har haft en helt underbar helg, hundarna och jag. I lördags skulle jag tvätta mellan 14-17, men innan dess var Hero och jag ute och promenerade. Det vill säga jag promenerade, Hero sprang i snön i långlina. Den här promenaden gick vi längsmed en väg, där det är litet trafikerat, men han höll sig innanför snövallen, utan att jag behövde göra speciellt mycket.

Vi mötte en man som har haft Schäfer, han ville gärna klappa Hero, men min kille han brydde sig inte om mannen till att börja med. Eftersom jag stannade och pratade med honom, kom Hero till sist fram och nosade litet och sa "hej". Lungt och sansat som vanligt. Inget hoppande eller så.

Mannen kommenterade det. Jag tycker inte det är konstigt, tvärtom tycker jag att det är som det ska vara. Det är ju därför jag har lärt Hero att hälsa på ett snyggt sätt.

När vi kom hem var det de andra hundarnas tur. Först Nappe då, i långlina han också. Sedan Cindy och Ricky.

Vi valde att gå till rastgården efter en liten runda, för nu återstod bara en halvtimme tills jag skulle tvätta. Där inne var en mor, son och hundvalp. Jag frågade om det var ok att vi kom in, och det var det. Deras hund är bara sju månader.

Vovvarna nosade på varandra och sedan gick Cindy åt sitt eget håll. Ricky var dock intresserad av valpen. Han gjorde t. om en lekinvit, den gamle stötet. haha.

Matten berättade att stora hundar var det värre med, för den lille har börjat skälla på alla större hundar.

Jag föreslog att de får "använda" Nappe som träningsobjekt. Vi kom överens om att träffas på söndag, vid samma tid i rastgården.

Nå jag tvättade och sedan gick vi en liten runda till när jag var färdig.

 Söndag morgon tog jag ut Hero i långlina igen. Sedan fick Nappe upprepa det hela innan vi gick till rastgården. Vi kom direkt från vår promenad, och familjen hade väntat en stund, eftersom vår promenad blev en aning försenad. Nu var även mannen med.

De var precis på väg att lämna rastgården när vi kom, men jag vinkade och de såg mig.

-Oj, det var en stor hund! sa matten när vi kom.

- Ja, stor och snäll, svarade jag, därför kan han hjälpa till.

De nosade litet, men den lilla började skälla febrilt. Den var osäker, det var det hela.

Vi gick in i rastgården, och släppte hundarna, så att de skulle slippa kopplen, för det är alltid bättre när det inte stramar åt runt halsarna.

Den lilla skällde och skällde, och skällde. Nappe gick fram och nosade, men när den lilla skällde så backade han.

Efter en stund gick han iväg, gjorde ifrån sig och kom tillbaka igen.

Det tog inte länge innan den lille lugnade ner sig, tystnade åtminstone, då gick Nappe fram igen, den lille gav till ett skall och Nappe backade, men sen var det som om en förvandling ägt rum.

Den lille blev tyst, Nappe fick nosa på honom, han nosade på Nappe.

Nappe gjorde en lekinvit, och de jagade varandra.

Plötsligt såg jag den lille göra en lekinvit mot Nappe.

Det var en total förvandling.

Hundarna hade blivit vänner.

Några bakslag blev det den lille ville gömma sig bakom matte, men jag bad henne flytta på sig när den sökte stöd hos henne, det gjorde hon och då gick det bra.

Det var Nappe som hjälpte den lille att sluta vara osäker. Jag gjorde inte mycket.

Hur visste jag då att Nappe skulle klara det här?

Jag tänkte på när han hjälpte mej att klippa Cindy´s klor, och hur lugn hon blev av att han la tassarna på henne.

Nappe och jag ska träffa familjen med hund nästa helg igen, då har den lille hunnit smälta den nya informationen.

Han är verkligen helt otrolig, min lille Rottis-kille!

Tanken blev verklighet. Jag gick hem från jobbet klockan 11, för att kunna vara ute i det vackra vintervädret med mina hundar.

Efter att ha ätit litet tog jag först ut Nappe. Han fick busa runt i rastgården en stund, sedan tog vi en promenad i långlina. Han fick springa som han ville.

Han plumsade runt i djup snö, skuttade och hoppade och hade ett "jätteflin" i ansiktet hela promenaden.

Emellanåt kallade jag in honom och när han kom, vilket han gjorde varje gång jag kallade, fick han beröm.

Vi hade med oss bollen på snöre och jag kastade den till honom emellanåt.

Vid ett tillfälle bara försvann den in i snödrivan, men vi hittade den igen.

En timme senare var vi hemma och Nappe var trött och lycklig.

Då fick Hero sin prommis, även han i långlina. Han gick hela vägen, tills vi kom till en trafikerad väg som vi skulle gå längsmed för att komma till ett stort område där det är helt underbart att gå med hundar. Då fick han gå i kort koppel en stund.

När vi kom till området så fick han springa igen. Och oj, vad han sprang. Ut i djupsnö, upp på snövallar, han hoppade över snöhögar. Han var verkligen en lycklig hund.

Vi var ute i 1 timme och 40 minuter. 

De sista 20 minuterna innan vi nådde porten fick han gå i kort koppel i lugnare takt, för att varva ner.

Därefter tog jag ut Cindy och Ricky, vi gick till rastgården, busade en stund.

Jag sparkade upp snö, och Ricky jagade det som föll  ner mot honom, Cindy rullade sig förtjust i den mjuka snön och sprang omkring och jagade den yrande snön hon också.

Jag ställde mig och grävde som en hund, och eftersom hon stod bakom mig, blev hon alldeles "snövit" där snön hamnade på henne, det gjorde henne ännu busigare.

När vi hade gjort av med överskottsenergin på detta sätt, tog vi en kopppelpromenad tillsammans, på cirka 40 minuter.

Hemma igen, belönade jag mig med kaffe och ett  par smörgåsar, hundarna fick knäckebröd med kycklingpastej.

Klockan hade hunnit bli 15.

Tiden bara försvann.

Nu har vi varit ute igen, först rastade jag av hela gänget, först Nappe, sedan Hero, så Cindy och Ricky, Efter att vi alla ätit middag, tog jag ut Hero och Nappe på en träningstur, de ska ju lära sig att gå tillsammans.

Vi avancerade, från att gå ett par varv runt närmsta rabatt på gården, till att gå runt hela gården.

Fungerade kanonbra.

Vi fortsätter träna, då vi har tillfällena.

Målet är flockpromenad till våren, när snön är borta.

Ikväll hade jag cirka 84kg i kopplena när vi gick runt gården, den sammanlagda vikten på Hero och Nappe.

Isen har försvunnit under ett tjockt lager av ny mjuk snö.

Efter jobbet fick gänget pulsa runt i drivorna.

Det här är mycket bättre än när det fryser på, snön blir till ett hårt lager och isen ligger på alla gångbanor.

Det här, det gillar vi, hela gänget. Både hundarna och jag.

Från porten sprang  vi rakt ut i drivorna i eftermiddags. Snön yrde runt och det blåste hundarnas tassar sjönk djupt ner i drivorna, busiga blev de.

Ja, såklart det är ju "busväder".

Har nästan lust att ta mig en ledig dag i morgon, för att kunna vara ute i snön.

Det är så sällsynt med såhär mycket snö, här på västkusten.