Flockliv

En hund står och skäller, vi skriker "tyst" och hunden skäller ännu mer.

En hund drar i kopplet, vi säger kanske "stanna" och hunden drar ännu mer.

Vi säger "sitt" men hunden står kvar.

Är det en hund som är olydig?

Nej, det är en hund som inte förstår vad vi vill.

Hundar förstår inte vad vi säger, om det inte sker i samma ögonblick som de utför handlingen.

De associerar sin handling med vad vi säger, alltså med det ljud vi ger ifrån oss, precis när hunden utför  något.

Därför är det så viktigt med timing.

Exempelvis att lära en hund gå i koppel är lätt, om man förstärker beteéndet att gå bredvid, genom att säga "nära" eller "här" när hunden är där man vill ha den.

Att få den att stanna genom att bromsa den med kopplet och samtidigt säga "stanna".

Att få den att sitta, genom att säga "sitt" när hunden sitter.

Allt man vill att hunden ska göra, förstärker man genom att använda ordet som bekräftar det den gör.

Efter några gånger så gör hunden detta på kommando, då "förstår" hunden ordens betydelse.

Tyvärr ser man hundägare som inte har förstått den här principen och kämpar med sina hundar år ut och år in, utan att få resultat.

Hunden drar, ägaren säger"nej" och hunden drar ännu mer, det beror på att hunden inte har förstått att "nej" är ett förbudsord, i hundens huvud är det en bekräftelse på att den gör rätt när den  drar.

När jag tränade mina hundar att inte dra, så stannade jag, kopplet stramades åt, och i samma ögonblick som hunden stannade sa jag "stanna" och lockade hunden till mig, när den gick bredvid sa jag "nära" och upprepade det hela tills den förstod.

Vill jag ha hundens uppmärksamhet, säger jag namnet och lockar på den för att visa vad jag vill.

Många använder hundens namn som en tillrättavisning och det blir fel. Namnet är alltid förknippat med positivitet.

Annars får det en annan betydelse.

Min son har fått hjälpa mig att föra över bilderna från telefon till dator innan. Jag har aldrig sett hur han gör, för han är så flink i händerna, det går så snabbt.

Men idag gav jag mej sjutton på att jag skulle försöka själv. Och vips så funkade det. Men saken var att jag inte alls visste vilka knappar jag tryckt på för att det skulle fungera;.)

Hur som helst bilderna hamnade där de skulle till slut.

När jag sedan var ute och gick tog jag några bilder till, mest för att försöka igen. Att föra över dem till datorn.

Efter middag och utfodring av gänget satte jag mig vid datorn, med kaffe och telefon.

Men inte tusan kom jag ihåg vad jag gjort innan.

Men skam den som ger sig.

Det finns något som heter "learning by doing" så jag provade och testade och provade igen. Och vips så fördes bilderna över som de skulle.

Men hur gjorde jag?

Inte en aning!

Fast mitt undermedvetna verkar veta det iallafall:-)

På fredag ska jag tillbaka till skrivbordet igen. Fastkedjad, åtta timmar om dagen i elva månader (suck).

Men ännu är inte friheten slut och jag hoppas verkligen att vädret blir lika fint som det har varit i eftermiddag, dvs inget regn.

Jag är nöjd med sommaren, det har inte varit för varmt under min semester, visserligen har det regnat litet väl mycket för min smak. Men det kan man leva med.

Åskskurarna-skyfallen var mindre trevliga. Då höll vi oss inne.

Men jag har kunnat stilla min vandringslust. Är ju litet av nomad och det är nog bra när man har hundar som kräver mycket. Jag älskar att gå och promenaderna har blivit många och långa.

Fem veckor bara flyger iväg, och jag vet inte vart tiden har försvunnit.

Det här är det riktiga livet, enligt mig, att få vara med hundarna 24/7 och inte bry mig om tiden, inga måsten och plikter. Det jag gör med hundarna är ju inte måste och plikter, det är ett rent nöje.

Nåja, det finns ett liv, trots tråkigt skrivbordsjobb. Och hösten kan bjuda på många fina dagar den med. Och om elva månader är det sommar och semester igen.

Men som sagt, friheten har jag i två dagar till.

Jag skulle i vanlig ordning ut och ta en rastningspromenad med hundarna och naturligtvis kom en störtskur och öste över oss.

Nappe blev en våt liten valp, sen var det uppehåll- i fem minuter. Jag hann precis ut genom porten med Hero innan nästa skur kom. ´

Under veckan när jag har jobbat, har det varit strålande väder, likaså tidigare idag. Men nu är jag ledig i tre dagar och jag ger mej den på att det är dåligt väder hela tiden. Ända till söndag....Min vanliga "tur".

Det är väl bara att vara beredd på att klä sig i regnkläder, när man ska ut under helgen då. Och torka hundar, efter prommis.

Det här vädret skulle jag vilja ha, när Nappe ska ta kulorna, för vetten sa att det är större infektionsrisk om det är varmt, så då får det gärna vara svalt istället.

Jag har ju inget annat val heller än att göra det under semestern, så att jag kan vara hemma medans han "läker".

Det kommer ideligen rapporter om de vilda djuren som söker sig till civilisationen.

Under den senaste veckan har det rapporterats om Vildsvin mitt bland husen i Göteborg, de har även bökat runt på en kyrkogård. Folk är livrädda.

Vargen har letat sig in bland människorna i småland.

Älgar står vid vägkanten och betar i godan ro, och rådjuren sällar sig till skaran.

Idag var det ett jordskalv i närheten av Knäred, det mätte visst 2,9 på richterskalan.

Någon eller några skjuter på förbipasserande i en förort till Göteborg.

Bilar sprängs och ungdomar på mopeder försöker meja ner gående.

Har världen blivit helt galen?!?

Jag har en del hundböcker i min bokhylla. En av Memea Mohlin, en av Anders Hallgren och tre av Cesar Millan.

Plus några till.

Idag har jag suttit och läst och bläddrat litet mellan rundorna med hundarna. I de böcker av ovannämnda författare.

Jag har kommit fram till att de alla säger samma sak.

Ikväll tittade jag på "Männen som talar med hundar" Cesar och Fredrik.

De är också inne på samma linje.

Att korrigera hunden är inte att bestraffa den.

Korrigerar gör man lungt och bestämt.

Inte med hög röst och i ilska.

En korrigering varar inte längre än nödvändigt, sedan visar man att man är nöjd.

Man låter inte hunden släpa sig fram i kopplet, man korrigerar den, för att den inte ska skada sig.

En korrigering gör man genom att vidröra hunden, inte genom att rycka hårt i kopplet.

De har alla det budskapet.

Så jag kan inte förstå varför en del förbannar Cesar och Fredrik, men anammar Anders och Memea.

Det är ju ingen skillnad.

Jag vaknar på morgnarna och sträcker på mig och ser att min flock ligger utspridda på golvet runt min säng och väntar på att jag ska röra på mig.

När de ser att jag vaknat, kommer de fram och knuffar litet på mej, med nosarna. De säger "godmorgon" på sitt sätt. Jag smeker dem litet innan jag reser mig och går ut i badrummet. Medans kaffet blir färdigt klär jag på mig och sedan äter jag frukost.

Jag längtar hela tiden efter morgonpromenaden med min älskade flock.

Så fort jag är färdig, utan att spilla onödig tid, gör jag iordning litet godis till dem, och lägger i den speciella "påsen" av tyg som är till för hundgodis. Sen tar jag på mig skorna och alla kommer förväntansfullt ut i hallen och tittar på mig.

Jag tar på mig jackan och tar ner kopplen de sätter sig och jag lägger halsbanden om deras halsar, öppnar dörren och ger klartecken och vi går ut.

Den andra stunden av lycka under dagen, är lunchtimmen, då jag går hem till mina älskade hundar igen, tar ut dem på en litet kortare promenad, de hälsar glatt men lungt och sansat på mig då jag kommer hem. Sedan går vi ut direkt för att vi ska hinna ta en runda innan jag måste tillbaka till mitt jobb.

Sen har jag en helt underbar eftermiddag med hundarna, vi promenerar, tränar litet och leker och kelar med varandra.

Mycket av min fritid går åt till mina vänner- hundarna- men jag är glad, känner en enorm lycka när jag är tillsammans med min flock.

De ger mig så mycket tillbaka. tillit och villkorslös kärlek.

Ett liv utan hundar skulle jag inte kunna tänka mig, de ger en så väldig mycket.

Dessutom måste man ut, så man får också bra hälsa när man har dem, man rör på sig mycket, mycket, vi går ju två långa turer varje dag, förutom lunchrundan och kvällsrundan som är litet kortare.

Att träna hundar, även om jag bara gör det för att de ska bli aktiverade är också det roligaste som finns. Det är härligt att se när de ger respons på det man förmedlar till dem. Ordlöst, som jag gör det. Det är helt fantastiskt.

Och att se hundar som har haft det jobbigt bli "som nya" det är helt enormt.

Kunde jag, om jag hade haft den möjligheten, så skulle jag tillbringat varenda timme, dygnet runt med hundarna.

Hundar är det bästa som kan hända människor. De har så mycket att lära oss.

Tog en tidig morgonpromenad och tur var ju det. Det är fruktansvärt hett! Man kan inte andas och de stackars hundarna flåsar och flämtar och är matta av värmen.

Vi tog en kissrunda klockan tolv och det var vansinnigt varmt. Jag avskyr när det blir extremhetta. Det kan hålla sig runt tjugo grader, det räcker alldeles utmärkt.

Efter den rundan fick Hero duscha. Han la sig på golvet i badrummet och såg ut som om han bara njöt, när jag spolade av honom med ljummet vatten. Utan schampo, det var bara för att han skulle få svalka av sig.

Torkade honom och släppte ut honom i köket, han ville genast tillbaka in igen. Det är en kille som bara älskar att duscha. Han fick en liten dusch till och drack från vattenstrålen. Lillkillen. Jag tog vatten i händerna och vätte ner honom runt nosen, det svalkar skönt för hundar när man gör så.

Sen har han legat avslappnad och sovit.

Man kan inte gå ut och aktivera hunarna heller just nu. De orkar inte.

Det blir en sen kvällspromenad iallafall.

Om ett par dagar kan vi gå ut och leka som vanligt, det utlovas svalare väder.