Flockliv

Jag har överraskat mig själv. Jag trodde aldrig någonsin att jag skulle göra det. Jag har rynkat på näsan åt det, ryggat undan för det, det har inte funnits ett enda redskap hemma till att utföra detta under 30 år.

Jag försökte mig på det en gång, då för 30 år sedan, men det lockade mig inte.

I skolan sprang jag över till träslöjden istället, tyckte det var rena fasan att behöva Handarbeta med garn, stickor och virknålar. Usch och fy!!!

Men jag fick intresse för det när jag såg små söta figurer som kallas Amigurumies, sååå gulliga, pyttesmå figurer....och jag fick sådan lust att försöka...

Innan förknippade jag alltid virkning och stickning med "allvarliga saker" funktionella tröjor och vantar och sockar.

Men oj, vad mycket kul man kan göra med virknål och garn (stickor också för den delen).

Och det finns så mycket humor med i detta att virka de små "kompisarna" de får finurliga, trötta, glada eller sura miner. Härliga är de.

Jag läste en blogg och beundrade de små figurerna, gick ut på nätet och läste mer om Amigurumies, lärde mig virka och sticka på nätet.....och sedan köpte jag en bok med beskrivningar på hur man gör figurerna. Lätt som en plätt....

Köpte mängder med garn i alla kulörer jag såg och i olika tjocklek, olika storlekar på virknålar också, för att testa och prova och experimentera.

Nu har jag förstört min nattsömn, jag virkar i sängen på kvällarna, tills ögonen trillar ihop, jag har med mig virkningen på jobbet och virkar på "dötiden" jag läser om virkning när jag äter middag.

Och på min köksfläkt finns det tre nya figurer som bor i vår lägenhet numera.

Den första heter ProvAnna, en docka som jag stickade.

Den andra är en liten figur, egentligen bara ett stort huvud med fötter och en liten hatt, och den tredje är en grön liten, liten Delfin.

Jag är helt såld!