Flockliv

Matte och jag brukar ta egna prommisar (fast nu har jag ju varit ute med Hero också, jättekul) när vi gör det, matte och jag, så får jag "jobba" jättemycket.

Innan var det bara när vi såg andra hundar och katter och människor, men nu har matte kommit på att jag kan ju "jobba" vad vi än ser. En pippi, ett löv som flyger, eller en tom påse.

Att jobba innebär att jag  inte ska gå fram till det som rör sig.

När jag har gjort som matte vill är jag "Nappe-duktig" och det betyder att jag får en liten godis också.

Idag tog jag med mej matte på en lagom lång prommis, när hon hade kommit hem från sitt jobbarställe. På vägen såg jag en liten ytte-pytte-hund, matte säger att de heter JackRusselTerrier, ett långt namn på en sådan liten hund. Jag heter ju ett kort namn fast jag är stor. Jag undrar hur det går ihop egentligen....hm.

Nåväl, den här ytte-pytte-hunden satte igång att skälla när jag och matte kom.

Jag märkte att matte tänkte "aha, träningsredskap!"

Hon gick emot dem och jag följde med, vi gick förbi dem, och jag "jobbade" och jag var "Nappe-jätte-duktig" och fick gottis.

Den där andra han skällde och skällde och stod på bakbenen och skällde ännu mera. 

Men matte sa att det var precis vad hon ville ha att träna på.

Så vi vände och jag och hon gick förbi en gång till.

Oj, vad jag blev ustkälld, men det brydde jag mej inte om, för matte tittade på mej och jag tittade på henne och så var jag "Nappe-duktig" igen.

Jag tycker om det där ljudet som matte låter:"Nappe-duktig".

Matte sa att det heter finslipning, det vi gjorde idag.

Det fanns litet pippisar också som jag skulle "jobba" förbi.

Jag undrar jag, när Hero och matte och jag ska ut nästa gång? Efter jobbarstället är det så sent på dagen, så matte säger att hon inte är tillräckligt alert då.

Men hon säger att vi ska gå mååånga lååånga prommisar sen, tillsammans.

Nappe

Matte brukar ibland säga till oss att vi ska stanna hemma för hon ska bara till "affären".

Men idag fick jag följa med henne dit.

Hon tog som vanligt ner min sele som jag numera har på mej.

Vi gick en annorlunda väg, mot vad vi brukar göra, ändå går vi många olika vägar.

Jag såg tre andra hundar med en matte, två var pyttesmå och en var litet större.

De skällde på mej, matte sa "jobba" så det gjorde jag. Jag tog kontakt med henne och vi gick förbi dem. Matte tittade på mej och jag tittade på henne och då "försvann" de där vovvarna.

Vi gick ganska länge, över två vägar med bilar. Varje gång vi skulle över sa matte "stanna", och jag stannade, sen sa hon "nu går vi" och då gick vi.

Vi kom fram till "affären" det var en sådan affär som jag fick följa med in i.

Men allting därinne var "nej-saker".

Det fanns jättelånga pinnar i en burk som luktade gott, men de hette nej.

Det hängde grisöron i klasar inne i plastpåsar, de hette också nej.

På hyllorna fanns det häääärligt doftande köttben, tuggringar, tuggskor, tuggpinnar och roliga leksaker. Men allting hette nej, nej, nej, nej, nej.

Jag tyckte det var en dum affär när man inte fick ta något av allt som fanns där.

Matte tog något i en påse innan vi gick. Hon skällde litet med en annan två bening som stod bakom ett stort bord.

Sen fick jag gotta ur mattes ficka, för att jag satt fint, det behövdes bara två sekunder. Men jag lockades av dofterna igen och då hette de nej igen.

Nu förstår jag ingenting. Matte fick ju något för henne var det inte en nej-sak. Men allt jag ville ha var nej-saker.

Jag ville bara lägga mej ner på golvet och vägra gå, innan jag fått något.

Men jag följde ändå med matte.

När vi kom ut därifrån hade matte gottigott godis i fickan och jag glömde den där dumma affären.

Fast det kanske var därifrån gottan kom, och det kanske är så att bara mattar får ta med sig saker därifrån.

Hur som helst vi gick en annan väg tillbaka hem och när vi var hemma var jag jättetrött av den här hjärngympan, så jag somnade nästan med en gång.

Nappe

Igår var det dags för Cindy att få manikyr. Matte tog fram kloklipparmojjen och gick in till Cndy som låg i mattes säng.

Först låg jag kvar i köket en stund, men sen blev jag nyfiken och gick in till dem.

Jag vet att Cindy fortfarande är litet orolig för kloklipparmojjen. Och jag såg att hon hela tiden försökte dra undan tassen från matte.

Men matte höll ett stadigt tag om tassen och släppte inte utan följde med Cindys rörelse, fram och tillbaka.

De hade iallafall klippt baktassarna, när jag kom in.

Jag såg att jag kunde ju faktiskt göra något här.

Jag hoppade upp i sängen och la mig bakom Cindy, sen la jag mina tassar på henne och talade om för henne att matte brukar klippa mina klor och att det inte alls är farligt och att det är jätteskönt när hon är klar.

Cindy sa att hon vet det, men hon tycker fortfarande inte om att klippa klorna.

Då sa jag att matte är jätteförsiktig och klipper aldrig så det blir aj på tassen.

Cindy sa "Okey, då" och medans jag höll tassarna på henne och matte höll i den tassen hon just höll på att klippa, hjälptes vi åt, matte och jag.

Matte tittade på mej och blinkade, sen fick vi båda gottis, när Cindy var klar.

Cindy var jätteglad, och viftade på svansen.

Jag undrade om det var min tur också, så jag räckte fram min ena tass till matte sen, hon tittade på den och sa att den var fin, för vi har nyss klippt mina klor.

Nappe

I morse gick Nappe och jag en morgonrunda i mörkret innan jag skulle till jobbet. (Innan de andra skulle ut.) Vi gick i godan ro, där i den svarta morgonen, klockan var inte ens sju. Han spatserade bredvid mig i slackt koppel och gjorde några avstickare ibland för att sedan komma tillbaka till min sida. Ingenting rörde sig inga människor, inga hundar, absolut tomt.

Vi hade gått våran 20-minuters vända och kom upp på gården igen.

Då "exploderade världen"...

En katt satt och lurade i buskarna, den var lika svart som mörkret runt ikring. Jag såg den inte, men Nappe kände doften av den.

Han gjorde ett jätteryck i kopplet. Jag var inte alls med, för jag visste ju inte att kissen satt där.

Det jag gjorde var att släppa kopplet när katten satte av med Nappe efter sig. Oj, vad de sprang!

Jag vet ju att katter klarar sig bra, för de klättrar upp i närmaste träd. Den här katten sprang längre än till närmaste träd, den sprang bakom huset och in på en liten gångväg, sen försvann den.

I mörkret såg jag inte ens Nappe som ju är kolsvart.

Men jag lockade på honom och då kom han springande ut ur ett par buskar.

Han var överlycklig över att se mej. I hans huvud var det ju jag som försvunnit.

När jag ser katten först brukar jag ha koll på Nappe, han har till och med suttit mitt emot en katt utan att göra något annat än titta. Men den katten satte inte heller igång att springa, den satt kvar och tittade på Nappe.

Så nu ska vi ut och träna "möta-katter" under helgen. Hoppas att det finns katter ute, när jag behöver dem, bara.

Jag är ingen liten Nappe-Vappe längre! För tre veckor sedan började jag lyfta på benet när jag kissar ute. Jag har ju sett hur de andra gör.  Jag fyller ett år snart också, om ungefär två veckor säger matte. Fast inte vet jag hur lång tid två veckor är. Jag vet inte vad ett år är heller, men det händer saker i mitt huvud och med min kropp.

Det som var lek har blivit litet mer krav. Och jag tycker det är så roligt att göra som matte ber mej om.

Jag har till exempel fått lära mej att när jag går på fel sida om en stolpe, så säger matte "stolpe!" och jag går runt igen, så att jag kommer på rätt sida. Då slipper matte joxa med kopplet. Och när jag gör det är jag "duktig-Nappe".

Jag har fått en grov röst också. När jag talar om för matte att någon kommer, så låter jag jättehögt. Matte säger att jag verkligen kan hålla eventuella tjuvar borta med mitt skall.

När hon tackar mej, så vet jag att matte är varnad och då behöver jag inte säga ifrån mer.

Jag gillar att visa mina leksaker för dom som kommer hit. Tar en i munnen och springer ut i hallen när husse kommer, fast han är inte så intresserad av dem. Men när matte kommer hem och jag visar min leksak blir hon jätteglad och säger att den är fin, sen lämnar jag den till henne så hon får titta på den och sen får jag sitta för att få tillbaks den.

Det har blivit en rutin när matte kommer hem från jobbarstället, mitt på dagen och när hon kommer hem på kvällen.

Idag släppte jag matte en stund. Jag hade inte ens linan med mej till henne. Men jag höll kollen på henne så att hon inte försvann.

Matte hade pipan med sig och visslade emellanåt, då vände jag och sprang till henne för att höra vad hon ville göra.

Hon hade korv i fickan och kastade ut litet till mej, som jag fick leta efter. Det är kul.

Sen nosade hon runt sig och hittade korvbitar litet här och där, ibland åt hon upp dem själv och ibland fick jag dem.

Ibland delade vi lika.

När jag sprungit litet, fick jag gå fint med matte i kopplet. Hon höll sig vid min sida. Och vi blinkade åt varandra.

"Nappe"

Det har varit ett konstigt ljud under min svans.

Jag satt på balkongen och tittade ut på gården då det lät frrruuuutt bakom mig. Jag tittade mig omkring och sedan på matte, men hon satt och läste sin bok, så det var inte hon som lät.

Sen kom en lukt, som när jag har varit ute och toalättat.

Men det hade jag ju inte gjort.

Lukten försvann.

Efter en stund lät det likadant igen, fast litet högre. Jag hoppade till, för jag var inte beredd på ljudet.

Och sen kom lukten.

Jag tittade på matte igen, nu tittade hon på mej och hon lät roligt såhär: hihihihahaha.

Jag gick och la mig under bordet som matte har på balkongen, men gissa vad, ljudet följde med mig och lät igen.

"Fisushundus!" sa matte. Och lät likadant igen, hihihihahaha. Men hon såg glad ut.

Jag undrar vem Fisushundus är?  Och vem som gör ljudet under min svans?

Är det den som gör ljudet som heter Fisushundus kanske?

För det är ju inte jag!

Nappe 

Matte har gått till det där jobbar stället varje morgon nu. Inte idag, för idag är hon ledig.

Jag tycker inte om att matte går och jag har protesterat.

Jag rev ut soppåsen! Ha! Där fick hon!

Men hon blev inte ens arg.

Hon satte in en godis i skåpet och sa att jag inte fick röra den, jag lydde och då fick jag klicet och godis ifrån hennes hand.

Alltså om jag inte rör det som finns i skåpet så får jag godis istället.

I morse när de andra var ute, så rörde jag inte skåpet. Det hängde förresten en handduk över handtaget som luktade äckligt, parfym! Uäääkiiii!!

När matte kom var jag "duktigkille" och fick godis.

Ah, jag får väl vänja mej vid att matte måste till sitt jobbarställe då.

Antar jag....

Nappe

När matte och jag gick nattkissrundan så kom en liten plutt. Det var han som jag har nosat litet på innan. Hero känner honom också. Han är en JackRussel Terrier.

Jag sa  till matte att han kom och att jag ville hälsa. Matte voffade litet med pluttens husse och sen fick vi hälsa. Jag lekte med honom. Han är en lattjo kille. Hur busig som helst.

Jag la ner honom på rygg, som ingenting och buffade på honom med nosen.

Även fast han är vuxen, så är han så himla liten, så man får nog vara försiktig med honom. Jag förstod det, för Hero är ju försiktig när vi leker. Alltså är man det med alla som är mindre. Jag tar i så att Hero piper, men när han gör det slutar jag såklart.

Hur som helst. Matte släppte mitt koppel, men plutten hade kvar sitt. Hans husse höll i en stor sak och plutten hade mycket lina att springa i. Men när det tog stopp och plutten sprang tillbaka lät det förskräckligt om grejjen som hans husse höll i. Huah, tur att matte inte går omkring med en sådan pryl som lever om  på det sättet.

Den hära lattjo lilla killen snurra in sig själv till slut, i både mitt och hans eget koppel, så matte släppte mej helt, så att hon och pluttens husse kunde snurra upp härvan.

Han sticker tydligen iväg om han kommer lös, och därför får han inte vara det. Åh, jag skule aldrig vilja lämna min matte så. När jag inte har koppel på mej och matte sitter fast i mej, så kollar jag henne hela tiden ju.

Nå, efter en stund sa matte "nu räcker det" och vi slutade busa och matte och jag gick åt vårt håll och plutten och hans husse gick åt det andra hållet.

När jag kom hem berättade jag för Hero om vad jag gjort och han nosade på mej och sa att han kände igen doften.

Hero sa också att plutten är en lattjo kille.

Nappe-Vappe