Flockliv

Jag såg en fantastisk sak idag, på väg hem från jobbet. Jag blev så glad, när jag såg det så det bara måste noteras. Det hör inte till vanligheterena härikring.

En man stod på gångvägen där jag passerar när jag går till och från jobbet han hade tre vita Schäfrar med sig i varierande ålder.

Han höll på att passivitetsträna dem, med lugn och bestämd energi, utan ord, bara med gester. När en av dem, den yngsta envisades med att ställa sig upp, tryckte han bara lungt och bestämt ner hundens bakdel igen.

Eftersom de stod precis där jag skulle passera så gick jag bara på som jag brukar, men jag tittade inte på hundarna, sa inget, fast jag ville berömma hussen.

Det finns fler än jag som verkligen jobbar med hundarna här, trots allt. Jag har nu sett två andra hundägare. Han och en till, en tjej som bor i närheten.

Hero och jag tränade mer idag med den tysta inkallningen. Jag testade med störning som det heter. En granne kom med sina två hundar när vi var på väg hem från promenaden och jag såg tillfället.

Jag skrapade med ena foten mot marken, för att få Hero´s uppmärksamhet när han tittade ställde jag mig bredbent, rak i ryggen och väntade.

Det behövde jag inte göra länge. Snart kom jättevovven in mellan mina ben och satte sig och fick gottis. Jag hade hårdbröd med mig som godis idag och jag satte en bit mellan mina läppar och han sträckte sig uppåt och fick ta biten från dem. Fortfarande sittandes. Jag lutade mig en liten aning framåt så att han skulle nå läpparna.

Han kastade inte ens en blick på de andra hundarna. Vi hade full kontakt.

Jag har också provat detta med lille Nappe- Rottisen och han har också förstått vad jag vill och kommer in mellan mina ben och sätter sig, men än så länge får jag luta mig litet framåt, för att han ska förstå och hålla godiset synligt.

Både Cindy och Ricky kan det här också. Men det går såklart inte att använda det när alla är med mig ute. De får inte plats i den positionen alla fyra, samtidigt :-D

Det här är en kul grej som jag gör, bara. Och det skapar både förtroende och kontakt mellan hundarna och mej.

Hero och jag gick ut på promenad. Jag hade en långlina med mig som jag bytte till efter en stund. Han fick springa "lös". Linan är på ungefär 15 meter.

Killen var aldrig så långt bort, han vände när han kom 10 meter ifrån mej, av sig själv. För att kolla att jag var med. :-D

Vi kom till en stor äng där han sprang och nosade litet och sedan satte jag igång att träna tyst inkallning.

Vi har gjort övningen nu och då under två veckor, men inte utomhus förrän idag.

Det fungerade utmärkt, han förstod med en gång vad jag ville att han skulle göra.

Jag ställde mej bredbent med ryggen emot honom när han tittade på mej. Gjorde en snabb rörelse med kroppen samtidigt som jag intog positionen.

Han kom direkt och kröp in mellan mina ben och satte sig utan att jag använde rösten för att kalla på honom. När han satt där så fick han en godbit.

Mellan varje övning fick han ha det tråkigt en stund, gjorde tre inkallningar och sen fick han nosa.

En kvinna med Pitbull dök upp från ingenstans och Hero var ganska långt ute i linan, men det funkade också, när jag sa stanna med mjuk röst. Han stannade. Vi vände och gick åt det andra hållet.

Är ju så stolt över min stora vackra Schäferkille, Hero.

Han är ett underverk från nos till svansspets.

Jag använder kedjestryp på både Hero, Nappe och Ricky. Det är ett praktiskt halsband och absolut inte skadligt för hunden.

Har hört så mycket negativt om dessa halsband. Men rätt använt är det suveränt.

Jag sätter det löst runt hundarnas halsar, det hänger ner en bit alltså.

Det är bara om hunden drar som det dras åt och ger ett tillfälligt obehag. Jag gör ingenting förutom att stanna, resten sköter hunden och vänder sig om och kommer till mig.  När hunden går fint hänger det där bara, utan att strama åt.

Tyvärr ser man en del som har de här halsbanden på hundarna och de sitter åt runt hundens hals, (de ska helst vara litet för stora och kunna hänga löst)  ägarna drar och rycker hela tiden.

Det är inte så de ska användas.

De här halsbanden har också sagts vara farliga och många vill inte ens se åt dem.

Det beror alltså på alla som felanvänder dem.

Det är ett suveränt verktyg för att lära hunden att inte dra i kopplet.

Men man får absolut inte använda kraft och slita och dra, utan bara lungt stanna och vänta och bara hålla i kopplet. (Det gäller förresten vilket halsband eller annat verktyg man än använder)

Ett alternativ till grimma, sele och allt annat som används i syftet att få hunden att gå fint.

Ett halsband är ju bara en symbolisk sak. En nödlösning som sitter runt hundens hals.

Stannar hunden vid en doft, så går jag fram till den om den inte kommer genast och rör vid hunden, istället för att försöka släpa den med mig. Oftast räcker det med att jag gör ett smackande ljud.

När man köper de här halsbanden så borde man också få instruktioner om hur man använder dem. Många hundar har blivit skadade för att ägarna inte har förstått att inte rycka i kopplen.

Nappe och jag har varit ute under em på en ganska lång promenad. Bara på skoj sa jag "fooot" med glad röst när han gick bredvid mej. Och belönade med klick och godis.

Efter ungefär tio minuter, tjugo minuter med pauser inräknat så kom han tätt intill mitt ben, när jag sa "fooot" och han var en bit ifrån mej.

Jag tog med mig Hero ut på en långpromenad, vi började med grimma, för att han skulle få värma upp och gå i långsam takt med mej till att börja med.

När vi gått cirka 500 meter tog jag av honom det och satte istället på honom ett mjukt halvstryp av bred modell.

Vi gick också i litet snabbare takt då.

Promenaden varade i en timme, sedan gjorde vi ett träningspass.

Han fick vara lös och jag lockade på honom med jämna mellanrum. Han fick också sitta och stanna kvar och komma på inkall.

Sedan fick han gå "nära" och följa mej då jag gick rakt fram och plötsligt svängde till omväxlande höger/vänster.

Han är så himla duktig. Han höll sig hela tiden mycket nära mitt högra ben, eftersom det är där han har lärt sig att gå, då jag har de andra hundarna på vänster sida när vi är ute hela flocken.

Han svängde när jag lågt sa åt vilket håll vi skulle.

När vi lekt litet och tränat detta (eller finslipat) så gick vi hem igen. Då hade han halvstrypet på sig hela vägen.

En hare skuttade framför oss utan att han gjorde inte en min, vi såg hundar utan att han gjorde en min då heller.

Jag är oerhört stolt över min kille.

För att få en vuxen, lugn hund som inte ska fram till alla hundar och människor finns det ett bra sätt. Ofta vill folk runt ikring hälsa och klappa på den "lilla söta valpen"

Men om det är en hund som blir stor, reagerar de annorlunda då den vuxit upp. Då är den inte lika intressant.

När valpen, som är nyfiken, skuttar fram och hoppar upp på människor tycker de att det är gulligt och uppmuntrar den.

Om en stor hund springer fram i full karriär och hoppar upp, så reagerar de med rädsla.

De tänker inte på att de själva har medverkat till detta beteénde.

Hunden läser av det, blir förvirrad och kanske instinktivt biter istället.

Den kan ju inte räkna ut att den svaga energin som människan sänder ut beror på dens egen storlek.

Samma sak om man låter valpen hälsa på alla hundar den möter.

Då vill den som vuxen göra likadant.

Visst ska man socialisera sin hund och det finns ett bra sätt. Jag har använt det med gott resultat.

Nio gyllene regler för att få en lugn vuxen hund

1.När valpen vill fram till folk, välj ut personerna, lugna barn och vuxna.

2. Visa valpen att du hälsar först.

3. Var inte rädd för att säga nej till personer som verkar för ivriga.

4. Välj några få, snälla och lugna hundar som valpen får umgås med.

5. Lär valpen att passera hundar och människor som ni inte ska hälsa på.

6. Säg ifrån om någon uppmuntrar valpen då den hoppar, den ska vara lugn och sitta ner innan den bllir klappad.

7. Visa personen hur han/hon bör hälsa. Genom att stå tyst och stilla och inte titta på hunden, låta den nosa först och se hur den gör, om den sätter sig kan den bli klappad, går den iväg så låter man bli.

8. Tala om för personen som vill hälsa att inte locka på valpen.

9. Den som vill hälsa samarbetar förhoppningsvis och ignorerar när valpen hoppar, skäller eller gör något annat "fel" och väntar tills den är lugn. (punkt 7, ovan)

Resultatet blir en lugn hund som väntar på en signal att det är ok. att hälsa.

Jag ser resultatet på Hero, han går inte fram till alla människor. Om jag träffar någon jag vill kasta några meningar med, så följer han med mig, nosar på personen och endera sätter han sig (oftast) eller så vänder han och blir intresserad av något på marken.

Han passerar utan problem andra hundar, om jag inte tycker att vi ska hälsa på dem.

Det går ut på positiv förstärkning. Just nu lär jag Nappe samma sak, och han gör stora framsteg.

Men det hänger som sagt på omgivningen också, som måste ha "hundvett" och samarbeta.

Från och med idag råder koppeltvång vid skolor, idrottsanläggningar, dagis, parker, ja, överallt i stort sett där barn vistas.

Detta på grund av att hundar har anfallit människor.

Nu vet inte jag om de anfallit oprovocerat, eller om de kännt sig hotade, jag tror på det senare.

Både barn och vuxna borde lära sig att inte titta en främmande hund i ögonen.

Det här koppeltvånget är en regel som hundägare borde kunnat tänka ut själva. Man har inte hundar lösa, vid en skola, under skoltid, när det finns barn på området.

Men dagis är oftast inhägnade områden, det finns grindar och staket runt dem, och jag kan inte tänka mig att folk går in där med hundarna.

Även runt idrottsanläggningar såsom fotbollsplaner är det för mig självklart att inte ha en hund lös. Hundar tycker om att jaga föremål som rör sig, människor som springer och bollar som rullar och studsar. För dem är det lek.

Det talas om generellt koppeltvång i hela stan.

Visst jag förstår hundrädda människor som blir oroliga om en hund kommer gående utan koppel-

(Jag gick med Hero häromkvällen i löst hängande koppel, mötte ett par ungndomar som frågade om jag håller hårt i hunden nu då.)

-de kan ju inte veta att hunden inte har något intresse av att komma fram till dem.

Men det strider emot hundens natur att alltid gå kopplad vid ägarens sida, de behöver få springa.

Att springa runt i en rastgård på några kvadrat är inte det samma som att få vara i frihet och sträcka ut.

Om det införs så hoppas jag att de anordnar en stor park, med slingor att gå i. För vi kan inte vistas i skogen med lösa hundar mellan mars-september och vi kan inte heller gå de vägar vi brukar gå just nu och låta hundarna sträcka ut.

Istället för att införa det här, borde hundägare ta sitt ansvar och verkligen lära sina hundar att komma på inkallning, att inte gå fram till folk, hellre undvika dem, då skulle hundarna få ha kvar sin frihet.

Dessutom  borde de som inte har hund själva upplysas om hur man förfar när man träffar hund och hundägare, exempelvis att inte stirra på hunden, utan att titta bort istället.

Det hänger ju egentligen inte bara på hundägarna utan på folket runt ikring också.

Hundar är en del av vår vardag, de gör nytta på många sätt.

Människorna måste lära sig hur man betér sig i deras sällskap.

Slappna av, inte stirra dem i ögonen, inte göra häftiga rörelser, inte vifta med armarna.

Egentligen borde jordbruksverket trycka upp en broschyr med grundläggande regler om hur man förhåller sig gentemot våra vänner, hundarna.

Det hade gjort livet enklare för alla parter.