Flockliv

Som jag skrivit tidigare så har hundarna "talat om" för mig när jag gjort rätt eller fel. De har lärt mig en hel del. Jag har  läst massvis med böcker och använt det jag läst om i praktiken. Sen har jag varit uppmärksam på hur hundarna "svarat" på det jag gjort.

Det jag har kommit fram till är 16 punkter som jag tycker är viktiga att tänka på:

1) Träna i mycket korta pass, 1-5 minuter, gärna en stund vid varje promenad. Om de blir för långa tappar hunden koncentrationen, blir ouppmärksam och "lyssnar" inte.

2) Ge hunden chansen att lösa den uppgift du gett den, även om det tar tid. Här krävs tålamod, slappna av!

3) Om hunden behöver det, gör övningen BUSENKEL till att börja med, sen kan du göra den svårare och svårare.

4)Hunden bör få hjärngympa i cirka en halvtimme varje dag, räknat i hundtid, alltså den tid då hunden "arbetar".

5)Börja alltid en ny övning, ny inlärning på en lugn plats och tillåt hunden att vara aktiv.

6) Sprid träningen så att det blir en jämn stimulering. Hellre fem minuter, två gånger under en promenad än ett långt pass som bara stressar hunden.

7)Hjälp inte hunden att lösa ett problem, låt den "tänka efter" själv, är det för svårt, lägg övningen åt sidan och gör om den vid ett senare tillfälle.

8)Låt hunden vila minst tre timmar mellan varje ny promenad/övning/lek.

9) Ser du tecken på stress, avbryt den pågående aktiviteten, då har den blivit överstimulerad och behöver varva ner.

10)Låt inte två hundar leka okontrollerat med varandra, avbryt efter 5 minuter. När de har varvat ner kan de få ta kontakt med varandra igen.

11) Hundar behöver springa av sig, men begränsa tiden, annars är det lätt att de springer på sig stress istället.

Många tror att de kan trötta ut hunden genom att låta den springa så mycket den vill. Men det blir tvärtom.  Jag låter mina springa max 10 minuter, oftast kortare tid, men någon gång under varje promenad då.

12) Om det känns som att hunden aldrig slutar dra, låt den gå i längre koppel. Man kan använda flexi eller koppla ihop två 1,5 m koppel då ger man hunden tre meter att röra sig på emellanåt. Detta ska inte heller ske okontrollerat utan det är föraren som ger tillåtelse till det. Jag låter dem nosa och strosa bara de inte kastar sig fram mot något. 

Det ger en lugn hund.

13) Pausa på promenaden, sitt stilla med hunden, tills  den självmant kopplar av och lägger sig ner och gärna ger ifrån sig en suck.

14) Använd alltid låg röst och små avslappnade gester. Jag viskar när jag pratar med hundarna. Skulle det krävas att jag stoppar dem av någon anledning så behöver jag inte vara speciellt högljudd för att de ska reagera. På avstånd ser de mitt kroppsspråk och avläser det, när vi tränar/leker när de är lösa.

15)Om jag inte vill hunden något så tar jag inte kontakt med den, dvs. jag tittar inte på den. Samma princip som att inte "tala" med okända hundar genom att titta på dem.

16) Det som fungerar inomhus, när det gäller övningar tar man med sig ut, och det som är problematiskt ute kan man träna på inne, innan man tar ut det. Detta löser många problem.

Jag har plöjt igenom ett stort gäng med böcker om hundar, deras uppfostran och träning. Det finns ju hur många olika "metoder" som helst.

Det lustiga är att instruktörerna inte är eniga-eller de är eniga alla vill nå samma mål-men de är inte eniga om hur de ska nå dit.

En del anser att man ska korrigera felbeteénden när de dyker upp. Genom att ex.vis nypa dem i kinden.

Andra anser att man ska rycka till i kopplet, så hårt så att hunden reagerar och inte gör om det efter ett par riktigt skarpa ryck.

Då, anser jag, får man en hund som lyder för att slippa obehag.

Men frågan är: Får man en hund som trivs i sin flock? Med sin "ledare"? Eller blir det en hund som gör som husse/matte vill för att slippa obehaget att bli nypt eller strypt?

Jag har inte själv tänkt i termer som "mjuka" eller "hårda"-metoder. Det jag har gjort ända ifrån början med både Hero och Nappe är att berömma och belöna bra beteénden, dvs det jag vill att de ska fortsätta med.

De gånger jag har sagt "Nej" är lätträknade, de gånger jag har berömt är däremot oräkneliga.

På samma sätt har jag fått Cindy att bli en glad och sprallig tik. Hon tar gärna kontakt med främmande, trevliga människor som vill hälsa på henne. (Hon var misstänksam mot de flesta då hon flyttade in här.)

Antar att de som använder olika termer skulle säga att jag använder "mjuka" metoder.

Jag har ingen "köttbullelydnad" på hundarna heller. Visserligen finns det godis i fickan. Men det är ingenting jag lockar eller avleder dem med, som den "metoden" verkar gå ut på, enligt vad jag förstått.

Gänget får godisbelöning efter att de gjort det jag ber dem om.

Om det är befogat med godis, annars en smekning, eller så böjer jag mig ner, så de får ge mig en "puss", varvat med en övning, en kort lekstund/bus eller bara mitt verbala beröm.

Jag försöker göra det så naturligt som möjligt.

Använder inte kommandon på promenaderna.

Däremot gör jag det när vi tränar/leker och de ska göra, för hundar, onaturliga saker.

Har alltså "under resans gång" så att säga, lärt mig en hel del.

Det är hundarna som har visat mig in på rätt väg. Jag har iakttagit dem och lärt mig se vad som är rätt  för dem.

Man ser det om hundarna förstår och gör det man förväntar sig.

Vägen till målet är dock ganska krokig, det blir en del misstag under tiden men det är av misstagen man lär sig.

 Jag och min flock har en ständig kommunikation med varandra.

Koppel är överflödigt. Men det sitter fast i en sele bara för att finnas där, för att de som är hundrädda inte ska behöva vara oroliga.

Jag använder inte längre halsband på dem utan har olika selar för olika aktiviteter.

En för spår (vilket vi gör för skoj skull som en aktivitet för huvudet).

En för att "gå lös" (om vi inte är på ställen där jag kan släppa dem fria helt o hållet).

En för att bara gå rastningsrundan och vara liet fri och bara få "vara hund" (man får ta hänsyn till folk anser jag).

Sen har vi speciella selar för flockpromenaderna.

Detta vet hundarna om, de reagerar efter vilken sele jag tar fram.

Jag aktiverar dem på olika sätt, en och en, den korta rundan då de "bara ska på toaletten" tar jag dem också en och en, men vi går flockpromenader ihop.

Så när jag tar fram selarna för det ändamålet kommer alla ut i hallen. Tar jag däremot ner andra selar beroende på aktivitet, går de hundar som inte ska med och lägger sig.

Vi har också en viss ordning på vem som isåfall får följa med först, vem som ska stanna och vem står näst i tur.

När någon av hundarna gör något jag inte vill de ska göra, så använder jag namnet för att få kontakt, inte som korrigering, utan som när man säger namnet på en kompis som står med ryggen mot en, när hunden tittar på mej säger jag "bra" eller nickar och lockar på den, när den kommer ber jag den sitta och sedan belönar jag den. Det blir ett alternativ den får göra istället för det jag inte gått med på. En liten övning och det får hunden att glömma vad den pysslade med. Sen går vi vidare.

På så sätt har jag fått min flock att följa mig och min röst utan att använda koppelryck.

Vid hundmöten är de helt fantastiska, alla kan samma kommandoord, eller jag vill kalla det "ledord" och alla följer mig.

Ingen av oss tittar på de mötande vi är ju ute tillsammans de vi möter är helt oväsentliga för oss.

Om de sen tittar på oss, så får de göra det, vi bryr oss inte om det.

De svänger åt det håll jag ber dem, när jag talar om riktningen (vänster/höger).

Behövs inget koppel till det heller.

Så att kommunicera och få svar av sin hund är inte svårare än såhär.

Morgonen började för två timmar sedan. Jag vaknade och sträckte på mig och gänget kom direkt till mej och sa "godmorgon". Jag bjöd in dem i sängen och vi kelade en stund innan vi klev upp.

Drack ett par muggar kaffe, tog ett par smörgåsar och kikade ut på den härliga soliga morgonen.

Gjorde iordning mig själv och hundmat till gänget. In med fodret i kylen, medans vi gick en liten runda.

På morgonen gör hundarna toalett och jag har valt att låta dem göra det var för sig.

När de gjort ifrån sig brukar vi tar en liten hjärnaktivitet på vägen hem också.

Den går ut på att vovvi ska ha focus på mig.

Jag tar kontakt och går ett par steg, stannar till och gör ett tecken till hunden som betyder att jag vill att den ska stanna och sitta samt ta kontakt med mig. Därefter belönar jag.

Upprepar övningen tre gånger, "gör det bra-bättre-bäst" innan vovvi får belöning.

De är mycket uppmärksamma på vad jag vill.

De kan det här alldeles perfekt. Det är så bra att använda det närhelst jag vill att hunden ska ta kontakt och vara uppmärksam på mej istället för på andra saker.

Jag har dem i Hurtta Y-sele med bara ett lätt koppel fäst i ringen på ryggen, när vi tar de här rundorna och över huvud taget när vi tränar något numera.

Mitt mål har varit att inte använda koppel/halsband när jag tränar utan jag ville få dem att lyssna på mig, läsa mitt kroppsspråk och vara uppmärksamma.

Det målet har jag nått. Det sitter ingenting runt halsen på dem, de har bara selen.

Kopplet sitter där, för hundrädda människors skull och utifall att de skulle se något som jag inte ser och jag reagerar för sent för att få kontakt. Men det händer ytterst sällan.

Ofta kan jag ha dem helt lösa då jag tränar/leker med dem, men inte runt bostadsområdet.

Vi har möjlighet att använda rastgårdar och ibland tar jag in dem där, då jag har tränat in samma sak på samtliga hundar, kan jag nu genom handtecken och röstkommando få dem alla att ex.vis sätta sig framför mig, samtidigt, jag kan kalla in dem alla samtidigt när de är utspridda.

Flockpromenaderna fungerar alldeles utmärkt med bara kontaktord och kroppsspråk.

Koppel och wgv-bälte är allt vi har inte halsband då heller.

Tycker personligen att hundarna verkar må bättre och vara mer avslappnade då de slipper ha något runt halsen.

Selarna varierar alltså. De har även spårsele som åker på då de får spåra. Och det är fantastiskt, men hundarna "vet" vad de olika selarna betyder.

Tar jag ner ett wgv-bälte, så kommer de alla till hallen.

Tar jag ner någon annan sele, så går de hundarna som brukar få vänta på sin tur och lägger sig.

Det är säkert så att de läser mitt kroppsspråk också.

Många går omkring med hundar som drar i kopplet. Både ägare och hund mår dåligt, promenaderna är rent otrevliga för en del. Till slut är det inte alls roligt att gå ut med hunden.

Varför drar då hunden i kopplet?

Det finns många anledningar.

-Understimulering

-Obehag av halsbandet.

-Ingen fostran från valpstadiet.

-Allt annat är intressantare än den som håller i "snöret".

Är några exempel.

Det finns många fler.....

Det finns ett enkelt sätt att "styra" sin hund.

Ta bort halsbandet!

Byt ut det mot en sele som sitter bra på hunden.

En sele gör att hunden känner sig friare, halsband stramar och skapar obehag.

Använd kontakt istället för att dra i kopplet.

Följ inte  efter hunden, när den drar, stanna och/eller byt riktning.

När hunden stannar till och nosar utan att den har dragit sig till fläcken, låt den nosa, locka sedan på hunden utan att använda kopplet.

Om den inte kommer, gå tillbaka och använd fysisk kontakt, för att göra hunden uppmärksam, gör sedan något roligt, en övning, lek eller kela med hunden en mycket kort stund. Fortsätt sedan gå.

Det viktiga är att belöna hunden på ett sätt som gör den glad, det är inte alltid godis.

Prova dig fram och läs hundens språk. Vad blir den glad utav?

Ett annat sätt att stoppa en hund som drar, är att använda ett ljud och därefter en rörelse i kopplet medans man lär hunden detta. (Men inget dragande eller ryck i kopplet.) När hunden har förstått räcker det med enbart ljudet. Belöna rätt beteénde.

Var alltid en lugn och säker ledare. Blir du arg eller frustrerad, låt det inte gå ut över hunden.

Om den inte lyder så betyder det att den inte har förstått dig. Då får du vara tydligare i kommunikationen.

Hundar förstår inte det talade ordet, de använder signaler,ljud och kroppsspråk.

Vi använder orden för att förtydliga vårt kroppsspråk, men hunden vet inte vad vi säger om vi inte använder båda delarna när vi lär den vissa kommandoord.

Var inte en  Härskare, utan var en Ledare för din hund.

Cindy som har varit helt förstörd och livrädd när hon hört raketer förvandlades igårkväll.

Jag drog igång stereon på ganska hög volym, men det var inte tillräckligt för att Cindy inte skulle störas av raketerna utanför.

Jag hade skurit upp en ost i små bitar och hade dem i en burk i kylen. Hon älskar ost.

Tog fram den när klockan var 23.50. då brakade det loss på allvar.

Killarna, Hero och Nappe var med mej och Cindy i vardagsrummet, gamlingen Ricky hade somnat i köket och sov sig igenom allt.

Cindy skällde och var rätt orolig till att börja med, men varje gång hon tystnade för att "hämta andan" fick hon en ostbit.

Så småningom blev pauserna längre och längre då hon var tyst, jag berömde och gav henne belöningen, ost.

Killarna fick också varsin bit, när hon fick det, men de fick göra något för att få sina bitar, som sitta, ligga, buga m.m.

Jag använde mig av smällandet utanför för att jag tänkte att nu ska jag ha slut på det här, på rädslan  som hon har för höga ljud.

Jag dämpade stereon litet i taget, vilket gjorde att ljudet uifrån hördes mer.

Det visade sig att det här fungerade på henne.

När klockan var 00.10, det dånade för fullt utanför fönstret och svavellukten trängde in i lägenheten, så var stereon på knappt hörbar volym.

Men Cindy var lika lugn och avslappnad som de andra hundarna, de reagerar inte över huvud taget på smällandet.

Jag behövde inte längre mata henne i den takt jag börjat med, kunde vänta längre mellan varje ostbit hon fick. Till slut var hon lugn utan  ost.

När vi la oss vid 01, smällde det fortfarande, men hon var lugn och kom och la sig med oss andra.

Idag har det smällt litet då och då. Hon har gett ifrån sig ett par dämpade morrningar, ett par skall, men när jag bett henne vara tyst har hon varit det 

Cindy vågar sig inte ut, ännu. Men jag ska fortsätta träna med henne.

Det blir väl en tur till leksaksaffären för att köpa en knallpulverpistol.

Det är ändå ett stort framsteg, förra Nyåret 2010 låg hon under min säng och skakade och vågade inte komma fram alls.

Det var det första nyåret hon var hos mej.

Igår tog matte med omvänd tik, Cindy och jag en promenad tillsammans till en rastgård. När vi kom fram släppte vi tikarna. Det gick hur bra som helst. Det hade aldrig fungerat för en vecka sedan.

Idag gick vi en promenad igen, tillsammans med en trevlig matte och hennes trevliga Amstaff´s/pitbull

 hon har tre, men den äldste av dem fick stanna hemma då hon varit ute och sprungit innan.

Cindy har bott tillsammans med Amstaff och Pitbulls tidigare, innan hon kom till mig. Hon blev "hoppglad" när hon såg dem.

Men till en början skulle de inte hälsa, det var vi mattar överens om. Eftersom det var första gången de träffades.

När vi stod och pratade en stund fick de hälsa innan vi gick hemåt igen.

Det är så roligt att träffa människor som vet vad de har i kopplen och som verkligen kan sina hundar.

Det finns inte många av dem.

Nu återstår en vecka av min semester. Jag gav  mig den på att innan den är slut ska flockpromenaderna fungera. Vi har tränat, tränat och tränat. Mest var det Nappe som behövde tränas på hundmöten, gå förbi hundar, gå bredvid hundar...se katter, fåglar och annat...

Vi har jobbat på det varje dag, flera gånger om dagen i korta pass och nu kan han.

Vi har varit ute på kortare promenader, Hero, Nappe och jag. Igår tog vi två stycken. Idag ska vi ut igen.

Det fungerar precis som jag vill att det ska göra. Endera går de på varsin sida om mig, eller så håller jag båda på den ena sidan. Vi rör oss som ett enda djur och det är det målet jag ville nå.

*****************

Vi håller som bäst på att hjälpa en matte med hennes hund. En hund som har gjort utfall mot andra hundar skällt och bråkat i kopplet. Jag och mina hundar har agerat figurant för att hon ska kunna träna sin hund på att passera utan att hunden gör något av det.

Först tog jag med mig gamlingen Ricky, andra dagen fick Cindy hjälpa till och igår fick Nappe vara figurant.

Hunden som betedde sig illa, gick jättefint förbi oss. Matte har mött andra hundar utan större problem också. Det finns litet kvar att "jobba" med.

Som jag har sagt förut, så hänger det inte på vilken "metod" som används, utan man läser av hunden och individanpassar det man gör. Man väljer ett sätt, efter hur hunden är.

Då svarar hunden på det, omedelbart. Det vi har gjort med den här hunden har sammanlagt tagit en timme. Tjugo minuter varje gång i tre dagar.

Sen har jag duktiga "assistenter" mitt gäng.

Matte som äger hunden tar verkligen åt sig det jag säger hon är duktig och framförallt lugn.