Flockliv

Hero kan nu viska när jag ber honom göra det.

Han sitter framför mej och jag säger i viskande ton "viska".

Då gör han ett litet ljud, det låter som om han drar in andan i ett kort andetag samtidigt som han öppnar munnen.

Klickern är en liten dosa i plast med antingen en plåtbit som man trycker på för att få fram ett klick-ljud, eller en orange knapp. Jag föredrar den med orange knapp, den kan man även lägga på marken och klicka på med foten.

Man kan lära hunden allt från att gå fint i koppel till avancerade konster med hjälp av denna lilla magiska pryl.

Först klickar man in hunden. Man har ett tjugotal små, små godisbitar, det ska vara så små bitar så att hunden bara känner smaken, inte så att den behöver tugga och det ska vara det absolut godaste hunden vet. För varje klick ger man hunden en liten godis.

Efter de första tjugo bitarna gjorde jag så att jag väntade en stund och pysslade med andra saker, sedan upprepade jag inklickningen. Två gånger till.

För att sedan testa om hunden är inklickad, klickar man och ser om hunden tittar på en. Gör den det, då är den redo att börja träningen.

Mycket av träning med klicker går ut på att hunden ska "tänka själv".

När den gör rätt klickar man och ger den en godis. Det gör inget om inte godiset kommer precis när klicket kommer för klick betyder "nu gjorde du rätt, godis är på väg".

Det man ska tänka på är att när man använder klicker behöver man inte berömma med rösten också. Klicket är alldeles tilräckligt.

Det här är svårt att komma ihåg om man är van att säga "braa" eller "duktig". Man får knipa åt munnen och tänka på att klicket talar om för hunden att den gör rätt.

En del säger att man kan förstärka berömmet med att klicka och säga bra. Men det är onödigt, man klickar och istället för att säga bra tar man fram godiset.

När hunden har lärt sig övningen som man valt, klickar man mer och mer sällan, för att till slut helt sluta med det.

För det är ju inte meningen att man ska gå omkring och klicka på rätt beteende resten av hundens liv.

Sedan tar man fram den igen, när man ska lära hunden något nytt och när det "sitter" slutar man klicka. Då kan man om man vill byta klicket till ett "bra" eller bara med kroppsspråket visa att man är nöjd.

Klicker är roligt för både människa och hund.

Hero har lärt sig räkna till tre med hjälp av klicker. Han slår det antal jag begär med tassen.

Cindy har lärt sig att komma till mig när jag lockar på henne, med hjälp av klicker.

Ricky lärde sig sitt Shownummer med hjälp av klicker.

Att göra ett dansnummer och sedan falla ner "död" när jag säger "pang" och pekar på honom med fingret.

När Hero var valp och var lös på promenaderna så tränade jag inkallning med hjälp av klicker. Det sitter fint idag.

Man får dessutom en jättefin kontakt med sin hund, när man leker fram lydnaden.

Hero och jag är ute och kastar boll en gång i veckan.

Han har regler även när han leker.

Jag plockar upp två bollar, sätter honom och ber honom ta kontakt, sedan ger jag honom ett litet tecken och kastar bollen.

Han springer efter den och kommer tillbaka med den.

Jag visar den andra bollen, håller den bakom ryggen, han släpper den han håller i munnen, jag sätter honom och ber honom ta kontakt, ett tecken, och kastar den andra bollen.

Tar upp den han släppt vid mina fötter och när han kommer springande och släpper den han nyss hämtat gör jag samma procedur igen.

Mellan varje kast får han alltså sitta lungt och ta kontakt.

Vi kör leken i en kvart, eller tjugo minuter innan vi går hem, då är han lugn och nöjd och vilar en stund.

Ricky, min nioåriga Sheltie älskar verkligen att showa och visa upp cirkuskonster.

Nu har han ett helt nummer att visa upp. Det börjar med att han står framför mig, på mitt handtecken tar han ett steg till höger, ett till vänster, sedan hoppar han det antal gånger jag begär med handtecken, därefter snurrar han runt, så många gånger jag begär. Vi fortsatte med att han skulle sätta sig, lägga sig på sidan och sedan säger jag "pang"! Det enda jag säger under hela tiden, pekar på honom med fingret, varvid han rullar över på rygg och lägger tassarna i vädret.

Han hoppar sedan ivrigt upp och vill göra om det igen. Kör det tre gånger, sedan slutar vi. Så att han ska vara motiverad att göra det nästa gång igen.

Jag har "byggt" en "Agility-bana" till hundarna i rastgården.

Den består av fyra mellanstora spänner, typ sådana man har när man torkar fönster och småsaker som skåpdörrar. De kostar 10 kr/st, jag köpte sex stycken.

Tog med dem ner till rastgården och hämtade in lika många stenar i lämplig storlek som jag la under spännerna , som jag ställde upp och ner,  för att det ska bli stabilt.

Placerade sedan ut dem efter varandra med jämnt mellanrum.

Efter denna bana står en tom drickeback som hundarna ska runda, sedan fortsätter de till två hopphinder, som jag byggt med hjälp av lämpliga stenar.

En firma gräver här just nu, så jag kunde ta ett par plattor som de kasserat, de står på högkant och över dem ligger en gren.

LItet längre bort har jag placerat två större och två mindre stenar ovanpå varandra, så att det blir litet höjd och en annan gren över dem.

Alla hundarna i min flock och den lille som är här tillfälligt har fått prova "slalombanan".

Ricky kan det här redan, för jag har hållit på med honom för skoj skull, när vi har sett lämpliga hinder och han är snabb, mellan spännerna, rundar backen och hoppar som en groda. Och det syns att han har kul.

Hero fick följa mig genom slalombanan idag med en leksak som lockbete.

Flickan fick en godis på den ena spannnen för att hon skulle se att den är ok. Hon är litet misstänksam mot nya saker.

Men efter en stund följde hon min hand, som höll en godis, genom fyra av de sex spännerna.

Lilllurven följde med ganska snabbt han också, och man såg att han lyste upp. Så roligt!!