Flockliv

I vanlig ordning har jag inte varit här och skrivit på nära en månad. Men nu kommer en liten uppdatering. Det har inte hänt så mycket, men ändå.

De senaste dagarna har jag legat sjuk, snudd på nära döden upplevelse. Inte kul alls. Men idag kändes det litet bättre. Så mina understimulerade vänner blev stimulerade igen. Jag köpte Kyckling/kalkon korv till dem. Delade tre stycken i små, små bitar och började med att göra litet övningar inomhus, efter att vi vilat efter morgonrundan. Lärde dem att utföra övningar en och en, medans två av dem satt och väntade på sin tur. Alla lärde sig att snurra runt (dansa).

Därefter fick de följa mig, stanna och sätta sig, alla tre samtidigt.

Efter litet övningar rastade jag av dem en och en, sedan fick de vila och smälta informationen som var ny, en del kunde de sedan förut.

Efter en stund gjorde vi om övningarna och påförde nya övningar, då satte jag alla hundarna, och kallade på dem en och en, med namnet, de två jag inte nämde fick stanna kvar sittandes och vänta på sin tur.

Den övningen lärde de sig hur fort som helst.

Tyckte sedan att det räckte för stunden och avslutade med en övning de var vana vid.

Lyssnade på litet musik, slappade och slöade i en timme innan vi gick ut på en långpromenad. Med mig hade jag klickern och korven skuren i små,små bitar.

Nu gjorde jag "inkallningsövningen" utomhus.

Efter att vi gått en bit satte jag alla i en halvcirkel runt mig. Bad dem sitta och stanna kvar.

Kallade sedan på den första, som var Hero. De andra satt kvar och väntade.

När han kommit till mig och fått sin belöning, bad jag honom sitta och vänta och kallade på Nappe, upprepade proceduren. Och när han satt, kallade jag på Cindy.

De hade förstått vad jag ville.

Sedan gjorde vi om det och jag kallade på dem i en annan ordning och alla kom när jag kallade på just den hundens namn, medans de som inte hörde sina namn satt kvar och väntade.

En man på cykel, cyklade förbi på gångbanan där vi var, men det störde inte gänget, de var koncentrerade på vad jag ville.

Gjorde den här övningen med jämna mellanrum under promenaden som varade i en timme.

Mellan övningarna gick de litet som de ville men med slacka koppel.

Vid ett tillfälle under promenaden såg jag att jag tappat Cindys koppel, hon gick med släpande koppel, men precis som om jag hållit i henne. Upptäckte det när jag vände mig om. Jag har ingen aning om hur länge hon gått på det sättet utan att vika från min sida. Hon går ofta bakom mina hälar när vi är ute allihopa. Så därför upptäckte jag inte att jag tappat henne.

Vi kom tillbaka hem, och hundarna har fått en vana (inlärd) att räcka fram tassen och "tacka för promenaden" när vi kommer in i uppgången.

Då menar jag förståss mitt hundgäng. Världens bästa vänner och skönaste lirarna.

Visst blir bloggandet lidande, men hellre en liten notering någon gång, än ingen alls. Eller?

Mycket lek och träning blir det med gänget iallafall. Det senaste är att jag "pekar med ögonen". Jag gör alltså bara ögonrörelser för att hundarna ska utföra något.

Alla kan sätta sig när jag gör ögonrörelsen för "sitt". Nappe backar/lyfter en tass och bugar vid olika ögonrörelser.

Hero sätter och lägger sig vid olika ögonrörelser som betyder sitt/ligg.

Jag blinkar uppmuntrande när de gör rätt på promenaderna och det är alldeles tillräcklig belöning för dem.

Cindy kan också sätta sig när ber henne göra det med ögonrörelser.

Hon har fått ett enormt självförtroende, hon vågar t. om. busa med mej, hon hoppar och studsar som en valp ibland. Tjejjen är snart åtta år.

Det är stor skillnad mot då hon kom, då var det precis som om hon bad om ursäkt för att hon fanns.

Vi har bara börjat kommunicera på det här sättet, men det har börjat bra och det känns som om vi kan komma i princip hur långt som helst.

För tre veckor sedan blev jag tillfrågad om jag kunde hjälpa en grannne med hennes hundar. Hon hade blivit opererad för gallsten och klarade inte av att rasta hundarna själv, sonen tog ut dem på morgonen och mitt på dagen. Vilket han fortfarande gör.

Jag går fortfarande kvällsrundan med dem. Hon har en Dalmatinertik som är elva år och en Cockerspanieltik som är fem.

Båda drog runt i kopplen (drar fortfarande på husse).

Jag tollererar inte dragande så jag såg till att de slutade, vilket de omedelbart gjorde. Men bara när jag är ute med dem.

Jag skulle ju inte alls ändra på hundarna utan bara rasta dem.

När de är ute med mej går de i slackt koppel och nu undrar matte hur jag gör. Så vi har kommit överens om att imorgon ska matte med ut och tränas att styra sina hundar, istället för att de styr henne.

Sen ska hon kunna ta över och gå ut själv med sina flickor igen.

Hittade på fler övningar med hundarna idag.

Nappe fick "söka mattes tappade vante".

Jag hade en handske med mej

som jag höll i handen. När vi gått en bit "tappade" jag den.

De första gångerna Nappe skulle markera den sa jag inget, väntade tills han räknade ut det själv. Han sprang till handsken och när han nosade på den klickade jag och belönade.

Det gick så oerhört fort, efter bara ett par gånger med klicker kunde jag "tappa" handsken, säga "var är mattes vante?" och han sprang tillbaka och markerade den. Jag tackade och belönade.

Cindy fick också lära sig att markera handsken.

Jag la den på marken och gjorde henne uppmärksam på den, de första gångerna, klickade när hon tittade, nosade och sedan satte tassen på den och belönade varje gång.

Hero och jag lekte med bollen på en gräsmatta, han hade bara en tunn långlina i sin sele.

Jag sa litet olika ord innan "Varsågod". När jag sa "varmednu" satt han fortfarande kvar och väntade på att jag skulle säga rätt ord. Ändå låter de rätt lika.

Vi avslutade med en flockpromenad innan mörkret la sig.

Vi har gjort en hel del aktiviteter förutom promenaderna, även under vissa promenader har hundarna aktiverats. Jag har nog i deras ögon blivit en rolig och spännande matte.

Hero och Nappe har fått lära sig en ny boll-lek.

Det vanligaste, som de allra flesta hundägare gör är att kasta en boll som hunden får jaga och fånga och sedan förhoppningsvis komma tillbaka med den.

Jag har gjort denna vilda lek till en lugn variant.

Först har jag använt "Stabiliseringsövningen" som Fredrik Steen beskriver, att hunden ska sitta och sitta hårdare.

Sen har jag gått vidare från det.

Har lärt dem att sitta och vänta medans jag kastar ut en boll en bit ifrån oss. Visar med ett handtecken att hunden ska sitta kvar, tills jag säger varsågod.

Hunden springer fram och tar bollen kommer tillbaka och släpper den framför mig. Och vi gör om det igen.

Jag brukar också kasta ut bollen framför oss på promenaden och be hunden stanna och vänta tills jag ger "frikommandot" då får han springa fram och ta den.

Har också gjort en övning med godis.

Lägger ut en liten hög på marken, 2 Frolic delade i små bitar.

Ber hunden sitta och vänta.

Säger en massa olika ord som "lampa" "titta" "matte" "träd" och vad jag kommer på. Sedan säger jag "Varsågod" då får hunden gå fram och ta godiset.

När vi har varit ute på flockpromenaderna alla fyra hundarna och jag. Så har jag lärt dem att på ett handtecken ska alla sitta.

Jag vänder mej mot dem, de står kvar i en halvcirkel, jag för handen i en båge från vänster till höger och hundarna sätter sig, en efter en, när handen hamnar framför dem.

Har också provat att lägga godis under en av tre olikfärgade muggar. Sitter framför hunden (Hero) och han sitter mittemot. Jag pekar mot en mugg och han går fram till den och hittar godiset. Ska prova med enbart ögonrörelse sen.

Cindy har från igår till idag lärt sig att ligga ner på kommando och stanna kvar tills jag säger att hon får röra på sig. Lärde in det med klicker. Det behövdes bara igår och några klick idag. Sen provade vi med bara min berömmande röst och det fungerade.

Gammelmannen Ricky var med och visade hur man gör. Han kan allt sådant sedan låååång tid tillbaka.

Cindy har lärt sig sitta, ge vacker tass, steppa med framtassarna och sådant innan. Sen har även hon fått lära sig att sitta och stanna kvar alltså "stabiliseringsövningen".

Provade också att ligga på golvet och be Nappe och Hero att sitta, båda samtidigt och det fungerade det med.

Det är så roligt att träna hundar, jag får aldrig nog av det.

Jag har inte haft tid att blogga på ett tag. Men nu är jag tillbaka.

Under kvällen tog Hero och jag en promenad för oss själva efter att jag lekt och tränat litet med Nappe samt promenerat. Han och jag fick "sällskap" av en man med hund, vi gick inte bredvid vararandra utan han och hans hund kom efter oss.

Nappe och jag vek av in på en gräsmatta, jag bad honom sitta och använde kopplet. Jag gick en bit bort ifrån honom och drog i kopplet samtidigt som jag bad honom sitta kvar medans de andra passerade. Han är så duktig. Han satt kvar och höll kontakt med mej.

Hero och jag tog därefter en runda som vi avslutade med att gå upp i en liten skogsdunge och tänkte gå igenom den och komma fram till gården där vi bor. En liten bit in i skogen kom en svart Schäfer springande i full galopp.

Jag stannade Hero eftersom jag inte sett den här andra hunden förut. Matten kom strax efter och frågade vad jag har i kopplet (tik eller hane) jag svarade hane. Hon hade en tik.

En valp sa hon, den var sju månader så jag säger nog unghund då.

Nåväl hon kopplade inte sin hund och jag sa att de kunde ju springa litet, hon sa att det var okey, så jag kopplade loss Hero och de jagade varandra mellan träden.

Men sen sa hon oväntat att hennes tik löper, att hon upptäckt det idag. Det kunde hon ha sagt innan. Det kunde ju ha hänt en "olycka" men hon sa att tiken blöder inte höglöper.

Jag såg dock att Hero var intresserad av hennes bakdel.

Vi avbröt deras lek, innan något hände. Jag använder "nu räcker det" och Hero avbryter det han håller på med. Han kom till mej.

Sen sa hon att hon precis har fått hem tiken dessutom, hon har haft den i fyra timmar när vi träffas. En omplacering alltså.

Det är ju hennes dilemma, men jag hade då inte släppt en hund som jag precis har fått hem, innan jag vet hur den reagerar och vad den gör. Kommer den bort så hittar den inte tillbaka i främmande omgivningar.

Vi gick sedan åt varsitt håll och jag har såpass ledarskap på min kille så han inte protesterade utan följde villigt med mig, trots "lukta-gott-tik".

Sen fick Cindy komma ut ensam med mej. Alla måste få ensamtid emellanåt tycker jag.

Därefter var det gamlingen Rickys tur.

Nu har vi alla fått mat och hundarna vilar.

Det blev en hel del träning idag.

Med Nappe: I rastgården, linförighet, gå och springa bredvid mej, till vänster och höger, stanna, sitta, stanna kvaar medans jag går iväg och återvänder till honom.

Sen tog vi en liten promenad, det var ju så varmt.

Med Hero: Promenad, vi hade en apportbock med oss. Han fick ta och släppa den. Stanna medans jag placerade ut den, vänta på kommando, ta apporten, släppa. Vi fick en oväntad störning, en annan hund som passerade oss.

Hero var lös under träningen. Det var positivt att ekipaget kom och gick förbi.

Med Cindy: Långlina och inkallning,  jag kallade och när hon kom springande och var nästan framme vid mej, gick jag ner på huk, hon härmade mig och la sig ner, belönades. Tyckte det var en kul grej att belöna.

Vi brottades litet på gräsmattan, hon gillar det, ser ut som om hon skrattar hela tiden, jag knuffar till henne litet lätt, hon hoppar mot mej, vi brottas litet, sen springer jag, hon jagar mig och så börjar vi om, tills jag säger stopp.

Med Ricky: Långlina, godissök och han fick ligga, rulla runt, krypa och litet annat för att få sin belöning.

Vi har alltså haft jättekul, hela dagen.

Fast det inte blivit långa promenader.

Fick världens chans att träna lydnad med Nappe idag. Inne i rastgården som vi brukar passera när vi går kortrundor fanns en tjej med en Pitbull. Jag frågade först om det var ok. att jag använde hennes hund som träningsobjekt och det var det.

Släppte Nappes koppel och vi passerade rastgården några gånger han hade focus på mej hela tiden. Efter några gånger fick de nosa på varandra genom stängslet, som belöning, innan vi gjorde några övningar till. Nappe fick förövrigt söka godis som belöning efter att vi passerat.

Superlätt att lära honom saker.

******************

Under kvällen gick vi en långpromenad, killarna och jag under diciplinerade former, de fick "jobba" och bara stanna och nosa/kissa med min tillåtelse.

Det går bättre och bättre.

Det får ta den tid det tar, eftersom jag jobbar så mycket. Är man inte på rätt humör så är det lika bra att promenera med dem en och en, kortare runda med klövjeväska eller två långa rundor, eller bara aktivering i rastgården.