Flockliv

Jag har plöjt igenom ett stort gäng med böcker om hundar, deras uppfostran och träning. Det finns ju hur många olika "metoder" som helst.

Det lustiga är att instruktörerna inte är eniga-eller de är eniga alla vill nå samma mål-men de är inte eniga om hur de ska nå dit.

En del anser att man ska korrigera felbeteénden när de dyker upp. Genom att ex.vis nypa dem i kinden.

Andra anser att man ska rycka till i kopplet, så hårt så att hunden reagerar och inte gör om det efter ett par riktigt skarpa ryck.

Då, anser jag, får man en hund som lyder för att slippa obehag.

Men frågan är: Får man en hund som trivs i sin flock? Med sin "ledare"? Eller blir det en hund som gör som husse/matte vill för att slippa obehaget att bli nypt eller strypt?

Jag har inte själv tänkt i termer som "mjuka" eller "hårda"-metoder. Det jag har gjort ända ifrån början med både Hero och Nappe är att berömma och belöna bra beteénden, dvs det jag vill att de ska fortsätta med.

De gånger jag har sagt "Nej" är lätträknade, de gånger jag har berömt är däremot oräkneliga.

På samma sätt har jag fått Cindy att bli en glad och sprallig tik. Hon tar gärna kontakt med främmande, trevliga människor som vill hälsa på henne. (Hon var misstänksam mot de flesta då hon flyttade in här.)

Antar att de som använder olika termer skulle säga att jag använder "mjuka" metoder.

Jag har ingen "köttbullelydnad" på hundarna heller. Visserligen finns det godis i fickan. Men det är ingenting jag lockar eller avleder dem med, som den "metoden" verkar gå ut på, enligt vad jag förstått.

Gänget får godisbelöning efter att de gjort det jag ber dem om.

Om det är befogat med godis, annars en smekning, eller så böjer jag mig ner, så de får ge mig en "puss", varvat med en övning, en kort lekstund/bus eller bara mitt verbala beröm.

Jag försöker göra det så naturligt som möjligt.

Använder inte kommandon på promenaderna.

Däremot gör jag det när vi tränar/leker och de ska göra, för hundar, onaturliga saker.

Har alltså "under resans gång" så att säga, lärt mig en hel del.

Det är hundarna som har visat mig in på rätt väg. Jag har iakttagit dem och lärt mig se vad som är rätt  för dem.

Man ser det om hundarna förstår och gör det man förväntar sig.

Vägen till målet är dock ganska krokig, det blir en del misstag under tiden men det är av misstagen man lär sig.