Flockliv

Då menar jag förståss mitt hundgäng. Världens bästa vänner och skönaste lirarna.

Visst blir bloggandet lidande, men hellre en liten notering någon gång, än ingen alls. Eller?

Mycket lek och träning blir det med gänget iallafall. Det senaste är att jag "pekar med ögonen". Jag gör alltså bara ögonrörelser för att hundarna ska utföra något.

Alla kan sätta sig när jag gör ögonrörelsen för "sitt". Nappe backar/lyfter en tass och bugar vid olika ögonrörelser.

Hero sätter och lägger sig vid olika ögonrörelser som betyder sitt/ligg.

Jag blinkar uppmuntrande när de gör rätt på promenaderna och det är alldeles tillräcklig belöning för dem.

Cindy kan också sätta sig när ber henne göra det med ögonrörelser.

Hon har fått ett enormt självförtroende, hon vågar t. om. busa med mej, hon hoppar och studsar som en valp ibland. Tjejjen är snart åtta år.

Det är stor skillnad mot då hon kom, då var det precis som om hon bad om ursäkt för att hon fanns.

Vi har bara börjat kommunicera på det här sättet, men det har börjat bra och det känns som om vi kan komma i princip hur långt som helst.