Flockliv

 Jag och min flock har en ständig kommunikation med varandra.

Koppel är överflödigt. Men det sitter fast i en sele bara för att finnas där, för att de som är hundrädda inte ska behöva vara oroliga.

Jag använder inte längre halsband på dem utan har olika selar för olika aktiviteter.

En för spår (vilket vi gör för skoj skull som en aktivitet för huvudet).

En för att "gå lös" (om vi inte är på ställen där jag kan släppa dem fria helt o hållet).

En för att bara gå rastningsrundan och vara liet fri och bara få "vara hund" (man får ta hänsyn till folk anser jag).

Sen har vi speciella selar för flockpromenaderna.

Detta vet hundarna om, de reagerar efter vilken sele jag tar fram.

Jag aktiverar dem på olika sätt, en och en, den korta rundan då de "bara ska på toaletten" tar jag dem också en och en, men vi går flockpromenader ihop.

Så när jag tar fram selarna för det ändamålet kommer alla ut i hallen. Tar jag däremot ner andra selar beroende på aktivitet, går de hundar som inte ska med och lägger sig.

Vi har också en viss ordning på vem som isåfall får följa med först, vem som ska stanna och vem står näst i tur.

När någon av hundarna gör något jag inte vill de ska göra, så använder jag namnet för att få kontakt, inte som korrigering, utan som när man säger namnet på en kompis som står med ryggen mot en, när hunden tittar på mej säger jag "bra" eller nickar och lockar på den, när den kommer ber jag den sitta och sedan belönar jag den. Det blir ett alternativ den får göra istället för det jag inte gått med på. En liten övning och det får hunden att glömma vad den pysslade med. Sen går vi vidare.

På så sätt har jag fått min flock att följa mig och min röst utan att använda koppelryck.

Vid hundmöten är de helt fantastiska, alla kan samma kommandoord, eller jag vill kalla det "ledord" och alla följer mig.

Ingen av oss tittar på de mötande vi är ju ute tillsammans de vi möter är helt oväsentliga för oss.

Om de sen tittar på oss, så får de göra det, vi bryr oss inte om det.

De svänger åt det håll jag ber dem, när jag talar om riktningen (vänster/höger).

Behövs inget koppel till det heller.

Så att kommunicera och få svar av sin hund är inte svårare än såhär.

Ricky, min gammelman, lilla Sheltiekillen har idag fått somna in. Han blev 12 år.

För ett par månader sedan var det påtagligt att han höll på att tappa livsgnistan. Till slut var ingenting roligt längre.

Han gick undan i ett hörn och bara låg där. Jag såg hur resten av min flock reagerade med att ligga väldigt nära honom hela tiden.

Eftersom jag har sett beteéndet flera gånger, då jag alltid haft många hundar, så vet jag hur de reagerar när en flockmedlem är på väg att lämna in.

I tisdags ringde jag veterinären och de tyckte som jag, då jag beskrev situationen. Så under de senaste dagarna har han fått göra vad han ville, äta sin favoritmat, så mycket han ville.

Det blev inte mycket av någotdera förståss, han valde att sova och bara äta litet av allt det goda han erbjöds.

Han somnade odramatiskt på en mjuk fäll hos vetten i morse. När han fått medlet tog det bara sekunder innan han var borta. Hon hann i princip bara sätta stetoskopet till hans bröst, så sa hon att han gått bort.

Det var det lugnaste avsked jag fått ta av en hund.

Morgonen började för två timmar sedan. Jag vaknade och sträckte på mig och gänget kom direkt till mej och sa "godmorgon". Jag bjöd in dem i sängen och vi kelade en stund innan vi klev upp.

Drack ett par muggar kaffe, tog ett par smörgåsar och kikade ut på den härliga soliga morgonen.

Gjorde iordning mig själv och hundmat till gänget. In med fodret i kylen, medans vi gick en liten runda.

På morgonen gör hundarna toalett och jag har valt att låta dem göra det var för sig.

När de gjort ifrån sig brukar vi tar en liten hjärnaktivitet på vägen hem också.

Den går ut på att vovvi ska ha focus på mig.

Jag tar kontakt och går ett par steg, stannar till och gör ett tecken till hunden som betyder att jag vill att den ska stanna och sitta samt ta kontakt med mig. Därefter belönar jag.

Upprepar övningen tre gånger, "gör det bra-bättre-bäst" innan vovvi får belöning.

De är mycket uppmärksamma på vad jag vill.

De kan det här alldeles perfekt. Det är så bra att använda det närhelst jag vill att hunden ska ta kontakt och vara uppmärksam på mej istället för på andra saker.

Jag har dem i Hurtta Y-sele med bara ett lätt koppel fäst i ringen på ryggen, när vi tar de här rundorna och över huvud taget när vi tränar något numera.

Mitt mål har varit att inte använda koppel/halsband när jag tränar utan jag ville få dem att lyssna på mig, läsa mitt kroppsspråk och vara uppmärksamma.

Det målet har jag nått. Det sitter ingenting runt halsen på dem, de har bara selen.

Kopplet sitter där, för hundrädda människors skull och utifall att de skulle se något som jag inte ser och jag reagerar för sent för att få kontakt. Men det händer ytterst sällan.

Ofta kan jag ha dem helt lösa då jag tränar/leker med dem, men inte runt bostadsområdet.

Vi har möjlighet att använda rastgårdar och ibland tar jag in dem där, då jag har tränat in samma sak på samtliga hundar, kan jag nu genom handtecken och röstkommando få dem alla att ex.vis sätta sig framför mig, samtidigt, jag kan kalla in dem alla samtidigt när de är utspridda.

Flockpromenaderna fungerar alldeles utmärkt med bara kontaktord och kroppsspråk.

Koppel och wgv-bälte är allt vi har inte halsband då heller.

Tycker personligen att hundarna verkar må bättre och vara mer avslappnade då de slipper ha något runt halsen.

Selarna varierar alltså. De har även spårsele som åker på då de får spåra. Och det är fantastiskt, men hundarna "vet" vad de olika selarna betyder.

Tar jag ner ett wgv-bälte, så kommer de alla till hallen.

Tar jag ner någon annan sele, så går de hundarna som brukar få vänta på sin tur och lägger sig.

Det är säkert så att de läser mitt kroppsspråk också.

Jag har varit rökfri i cirka 6 månader iallafall. Och ser mig faktiskt som ickerökare numera. Bryr mej inte om ifall folk röker i min närhet, jag har inget som helst behov eller lust att röka själv.

Jag har gått upp i vikt, slutat flåsa när jag ansträngt mig litet och mår jättebra av att slippa "pinnarna".

Har tränat hundar så mycket jag bara hunnit med.

Hero har fyllt fyra år, tänka sig. Han är stor, när jag startade bloggen var han valp. Genom hans uppväxt har jag säkert gjort en hel del misstag, men jag har lärt mig massor. Nappe är 2,5 år och superduktig och mycket följsam idag.

Ricky har blivit grånosad, men han hjälper till ibland när någon annans hund behöver träning.