Flockliv

Jag har inte haft tid att blogga på ett tag. Men nu är jag tillbaka.

Under kvällen tog Hero och jag en promenad för oss själva efter att jag lekt och tränat litet med Nappe samt promenerat. Han och jag fick "sällskap" av en man med hund, vi gick inte bredvid vararandra utan han och hans hund kom efter oss.

Nappe och jag vek av in på en gräsmatta, jag bad honom sitta och använde kopplet. Jag gick en bit bort ifrån honom och drog i kopplet samtidigt som jag bad honom sitta kvar medans de andra passerade. Han är så duktig. Han satt kvar och höll kontakt med mej.

Hero och jag tog därefter en runda som vi avslutade med att gå upp i en liten skogsdunge och tänkte gå igenom den och komma fram till gården där vi bor. En liten bit in i skogen kom en svart Schäfer springande i full galopp.

Jag stannade Hero eftersom jag inte sett den här andra hunden förut. Matten kom strax efter och frågade vad jag har i kopplet (tik eller hane) jag svarade hane. Hon hade en tik.

En valp sa hon, den var sju månader så jag säger nog unghund då.

Nåväl hon kopplade inte sin hund och jag sa att de kunde ju springa litet, hon sa att det var okey, så jag kopplade loss Hero och de jagade varandra mellan träden.

Men sen sa hon oväntat att hennes tik löper, att hon upptäckt det idag. Det kunde hon ha sagt innan. Det kunde ju ha hänt en "olycka" men hon sa att tiken blöder inte höglöper.

Jag såg dock att Hero var intresserad av hennes bakdel.

Vi avbröt deras lek, innan något hände. Jag använder "nu räcker det" och Hero avbryter det han håller på med. Han kom till mej.

Sen sa hon att hon precis har fått hem tiken dessutom, hon har haft den i fyra timmar när vi träffas. En omplacering alltså.

Det är ju hennes dilemma, men jag hade då inte släppt en hund som jag precis har fått hem, innan jag vet hur den reagerar och vad den gör. Kommer den bort så hittar den inte tillbaka i främmande omgivningar.

Vi gick sedan åt varsitt håll och jag har såpass ledarskap på min kille så han inte protesterade utan följde villigt med mig, trots "lukta-gott-tik".

Sen fick Cindy komma ut ensam med mej. Alla måste få ensamtid emellanåt tycker jag.

Därefter var det gamlingen Rickys tur.

Nu har vi alla fått mat och hundarna vilar.