Flockliv

Det blev en hel del träning idag.

Med Nappe: I rastgården, linförighet, gå och springa bredvid mej, till vänster och höger, stanna, sitta, stanna kvaar medans jag går iväg och återvänder till honom.

Sen tog vi en liten promenad, det var ju så varmt.

Med Hero: Promenad, vi hade en apportbock med oss. Han fick ta och släppa den. Stanna medans jag placerade ut den, vänta på kommando, ta apporten, släppa. Vi fick en oväntad störning, en annan hund som passerade oss.

Hero var lös under träningen. Det var positivt att ekipaget kom och gick förbi.

Med Cindy: Långlina och inkallning,  jag kallade och när hon kom springande och var nästan framme vid mej, gick jag ner på huk, hon härmade mig och la sig ner, belönades. Tyckte det var en kul grej att belöna.

Vi brottades litet på gräsmattan, hon gillar det, ser ut som om hon skrattar hela tiden, jag knuffar till henne litet lätt, hon hoppar mot mej, vi brottas litet, sen springer jag, hon jagar mig och så börjar vi om, tills jag säger stopp.

Med Ricky: Långlina, godissök och han fick ligga, rulla runt, krypa och litet annat för att få sin belöning.

Vi har alltså haft jättekul, hela dagen.

Fast det inte blivit långa promenader.

Idag tog jag med mig Hero och Nappe på en egen promenad. I början fick de ha sina Canny Collar på sig (halsband med nosrem). Efter cirka 20 minuter tog jag av remmarna från nosarna eftersom de gick så fint. De fortsatte att gå lika fint utan remmar. Så nu fungerar det. All min träning har gett resultat. Jag har ju varit ute med Nappe ensam varje dag och haft hundmöten och han har fått vänja sig att gå längre och längre sträckor utan berikning hela tiden. Alltså utan att nosa på varenda grästuva och buske.

Vi blev tillochmed utskällda av tre hundar (en flock) utan att de brydde sig det minsta om det.

Under kvällen har vi varit i rastgården, då tog jag dem var för sig. Jag gör olika övningar/lekar med dem därinne.

Nappe fick söka efter gömd boll, bara genom att nosa på mina händer, efter att jag hållit i den. Sprang och gömde den, när han var upptagen av annat och bad honom sedan söka bollen. Det gjorde han. Och han är superduktig på att nosa på mina händer och sedan hitta den.

Hero fick leka med sina tre olikfärgade bollar. Sedan kom han på att bildäcken( det ligger några stycken därinne) var störtkul. Så han brottades med dem en stund.

Till slut när jag sa "nu räcker det" gick vi hem igen.

Cindy och Ricky fick följa med tillsammans. Ikväll var de riktigt busiga. Vi lekte med varandra utan leksaker. Ricky och jag "vallade" varandra. Vi turades om.

Cindy och jag "brottades" litet.

När vi sedan kom upp på gården så satt någa flickor i tidiga tonåren och litet yngre på en bänk med en kanin i famnen.

De ropade på mej och undrade om jag är bra på att klippa klor.

Tja, jag klipper ju hundarnas klor...

De hade problem med att göra det på kaninen, den var orolig och rädd och ryckte undan tassarna sa de. Inte ens Zoo affären kunde hjälpa dem.

Jag tittade på klorna och sa sedan att jag kan komma och försöka när jag fört hem hundarna.

Jag förde hem vovvsingarna och tog den minsta klotången jag äger med mig ut.

Smekte och klappade kaninen en stund, tills jag kände att den var lugn, sedan klippte jag klorna på framtassarna medans den låg på rygg i en av flickornas famn. Det gick bra.

Men sen hoppade den upp och ville gömma sig vid flickans hals.

Jag gav den tid, pratade litet med flickorna, sedan klappade jag kaninen igen när den lugnat sig och låg på rygg i flickans knä. Kliade den litet på magen. Till slut såg det ut som om den t. om somnat.

Klippte snabbt baktassarnas klor och det verkade som om den inte ens märkte det. Låg helt lungt kvar på rygg.

Eteråt sa de att den aldrig varit så lugn innan då någon försökt klippa klorna.

Jag sa att om de behöver mer hjälp så är det bara att de säger till.

Djurvän som jag är.

Det blir litet sporadiska inlägg nu under sommaren. fast det händer ganska mycket.

Tränar med hundarna varje dag, samt promenerar och aktiverar dem.

Idag har vi en dag med tyst kommunikation. Det brukar jag ha emellanåt.

Sedan i morse har jag inte sagt ett enda ord till dem.

Vi har varit ute och promenerat utan att jag behövt använda ord.

Det jag använder mig av är en inre monolog, som visar sig i mitt kroppsspråk och det förstår mina hundar mycket bra.

När jag vill att hunden ska göra något så  tänker jag bara på det jag vill den ska göra, "talar med kroppen" och de gör det jag vill.

Jag kan ge ett ljud ifrån mig, om jag vill ha uppmärksamhet när hunden inte tittar åt mitt håll och jag är för långt borta för att vidröra den.

Men jag säger inga kommandoord, inte ens namnen.

Iakttog tyst när Hero och Nappe busade. Hero sa åt Nappe till slut "nu räcker det" och gick iväg.

Naturligtvis är jag beredd att bryta om det skulle gå för långt, men det har det aldrig gjort hittills, det är bara bus och deras kommunikation är superbra.

Testade också det jag lärt Hero, att gå endera på min vänstra eller högra sida, med enbart handtecken. Han gjorde precis som jag ville.

Det här är varesig "hokus-pokus" eller tankeöverföring. Det är bara rak kommunikation med flocken.

Det debatteras för fullt om vissa hundrasers vara eller inte vara.

Helt otroligt korkade argument kommer fram från vissa håll.

Människor som bor i flerfamiljshus ska inte få ha vissa raser, medans de som bor i villa får ha dem. Hur i helvitte tänker man då???

Varför tror vederbörande att hund som bor i villa inte skulle kunna bli "farlig"?

Varför skulle hundar i lägenhet vara farligare?

Rätt fostrad och tränad finns det inga farliga friska hundar.

Men om en hund (spelar ingen roll vilken ras det handlar om) hamnar i fel händer, inte får den fostran och träning samt motion som den behöver, ja då blir det en ostabil hund.

Sedan spelar det ingen roll om man bor i villa, lägenhet eller i en pappkartong under en bro.

Det finns en klick som skaffar sig såkallade "kamphundar" för att de själva är rädda och osäkra, har de då en respektingivande hund som de dessutom tränar till att bli agressiv, genom att hetsa, slå och reta upp den, verkar de känna sig säkrare.

Det är absolut inte hundens fel.

En sådan hund far illa och mår illa, därför blir den osäker och rädd och gör utfall mot människor, för att den har lärt sig att inte lita på den arten.

Så enkelt är det.

Jag blir så förbannad på sådana som inte förstår att en hund inte kan anses skyldig för det som människan gör.