Flockliv

Nappe och jag gick iväg i förmiddags, halv elva, jag hade som mål, ett par Zoo-butiker som har söndagsöppet och det var lagom väg att gå. Vi korsade några övergångsställen på vägen och när jag tryckte på knappen för att få "grön gubbe" tittade Nappe på vad mitt finger gjorde. Jag gav honom också handtecken vid varje övergångsställe, det som betyder sitt och han satte sig. Till slut märkte jag att han lyssnade på tickandet och faktiskt förstod att när det blev snabbare fick vi gå. Jag gjorde handtecknet för följ mej, när vi skulle gå. Behövs inga ord, och det låter mycket om trafiken, så det är kanon att han kan handtecken.

När vi skulle in i en av affärerna var Nappe jätteivrig, men jag förstod vad det berodde på.

Precis när vi kom till affären såg vi en familj, som hade en pudel. Den verkade osäker och skällde när den såg oss. Den ville säga att vi inte skulle komma för nära. Det gjorde vi inte heller, jag ställde mig en bit ifrån med Nappe och bad honom sitta.

De gick in i affären, men kom strax ut igen, hunden hade tydligen kissat på golvet, för jag såg genom dörrarna hur de torkade upp. Ägaren var inte glad heller.

Jag hade satt mig utanför ingången med Nappe, för jag insåg att inne i affären skulle det bli ett sabla liv, om vi gick in samtidigt.

Husse gick en sväng med hunden, sen gick han in igen. En annan hund hade under tiden gått in med sin ägare och jag hörde hur det skällde därinne. Utanför satt Nappe och jag i godan ro och slappade.

Snart kom pudelhusse ut igen och stannade utanför medans matte och barn gick in. Han satte sig en bit ifrån oss. Pudeln skällde, han korrigerade, helt rätt. När hunden var lugn fick den beröm. Nappe var nyfiken, han tittade ditåt, sen tittade han på mej och då fick jag idén att klickerträna med pudeln som störning.

Varje gång Nappe tog ögonkontakt klickade jag och gav honom en liten godbit.

Efter tre gånger nosade han på marken, helt ointresserad av den andre hunden. Tittade på mej och jag fortsatte klicka och ge godis, för att hålla kvar intresset.

Pudelhusse hade tydligen tittat på oss ett tag, han frågade till slut om jag klickar för ögonkontakt. Jag svarade ja. Han hade inte klickat in sin hund, visste inte att det var så lätt. Han såg precis hur/när jag klickade.

Efter en stund kom en annan man (vad många män man träffar, när man sitter utanför en zoobutik med en Rottis, haha) och beundrade Nappe. Han satte sig ner och vi pratade hund en ganska lång stund, han och hans familj har en Rhodeshian Ridgeback.

Han hade upptäckt samma sak som jag: att folk tror att hundar med nosgrimma är farliga. De allra flesta tror att de bär munkorgar.

Han höll med mig om att det är bättre att anväda ett redskap att träna med, tills hunden kan gå ordentligt, istället för att låta hunden dra och själv rycka i kopplet så att hunden håller på att kvävas av båda anledningarna.

Med en rätt använd grimma skadas inte hunden öht.

Nåväl när vi var på väg in,  litet senare, var Nappe så ivrig att få komma in i "godisbutiken" så att han nästan stod på bakbenen av iver. Jag fick backa ett par gånger och låta honom lugna ner sig. När han var lugn gick vi in. Ett par steg i taget, för när han blev för ivrig, stannade jag och väntade igen. Men sedan gick det bra.

Det blev en påse godis och två bollar till killarna. En Boomerboll som låter, den piper inte utan den har ett annat ljud för sig, svårt att beskriva, men hundarna reagerar. Och en Rubberball, stenhård är den och den masserar tandköttet när de leker med den.

Sedan gick vi hemåt igen. Det hela tog två och en halv timme.

Jag drack kaffe när vi kommit hem sedan gick Hero och jag ut, en promenad på en och enhalv timme ungefär. Vi satte oss, jag på en bänk, och Hero bredvid, när vi gått halva vägen, jag räknade tyst och sakta till 60,  vid varje 15-tal fick Hero en godbit. Han satt lungt och stilla, men vi har ju passivitetstränat en del innan.

Cindy och Ricky fick en egen runda med övningar och nu har alla ätit och vilar (sover som björnar).

Fick världens chans att träna lydnad med Nappe idag. Inne i rastgården som vi brukar passera när vi går kortrundor fanns en tjej med en Pitbull. Jag frågade först om det var ok. att jag använde hennes hund som träningsobjekt och det var det.

Släppte Nappes koppel och vi passerade rastgården några gånger han hade focus på mej hela tiden. Efter några gånger fick de nosa på varandra genom stängslet, som belöning, innan vi gjorde några övningar till. Nappe fick förövrigt söka godis som belöning efter att vi passerat.

Superlätt att lära honom saker.

******************

Under kvällen gick vi en långpromenad, killarna och jag under diciplinerade former, de fick "jobba" och bara stanna och nosa/kissa med min tillåtelse.

Det går bättre och bättre.

Det får ta den tid det tar, eftersom jag jobbar så mycket. Är man inte på rätt humör så är det lika bra att promenera med dem en och en, kortare runda med klövjeväska eller två långa rundor, eller bara aktivering i rastgården.

Men vad sjutton!! Nu har jag förstått! Cindy vet inte att det "ljudet" är hon. Här har jag stått och lockat och pockat när hon har varit lös, hon har kommit när hon har sett mitt kroppsspråk, inte när hon hört min röst. Jag har trott att hon kanske behöver mycket tid för att lyda och komma när jag lockar. Men nu forstod jag att hon inte vet att hon är Cindy.

Hon har antagligen hetat något annat innan, och ingen har förknippat hennes nya namn med henne, bara döpt om henne.

När jag förstod det har jag lärt henne att det är hon som är Cindy, med klicker.

Varje gång jag sa namnet, så klickade jag samtidigt som jag smekte henne och gav henne godis. På promenaderna har jag upprepat namnet, klickat och gett henne godis. Sen testade jag.

När hon tittade bort sa jag Cindy, och hon kom skuttande och fick godis.

Så nu vet hon att hon är Cindy och kommer när jag kallar.

Under morgonrundan med Hero stötte vi på en katt, när vi var på väg in på gården efter promenaden.

Till en början kurade den lille krabaten ihop sig, sedan sköt den rygg och burrade upp svansen, det hjälpte inte heller, mot "stora stygga Schäfern".

Hero stod och tittade på den underliga kissen, han har ju träffat andra katter som inte alls har betett sig på det här sättet, utan han har t. om hälsat på en katt när han var liten valp.

Hur som helst, vi stod kvar, för jag hade tanken att vi kan ju vänta ut kissen, tills den lugnat sig.

Det tog inte länge, det var som om Hero överförde sitt lugn på katten, för gissa vad.....

Efter en liten stund gick den av vägen och in mot en skogsdunge, den såg både lugn, avslappnad och kattvärdig ut, sådär som katter ser ut, med huvud och svans högt burna.

Då fortsatte vi hemåt.

**********************************

Nappe Cindy och jag var i rastgården och gjorde litet följövningar utan koppel. Jag förväntade mej inte så mycket av Cindy, men Nappe är duktig på att följa när jag ger kommandoordet.

De hade fått nosa runt litet och jag kallade på dem. Nappe var på väg emot mej, men Cindy stod kvar och nosade på en fläck.

Då vände Nappe, gick tillbaka till Cindy och knuffade henne lätt i baken, tills hon rörde på sig och båda kom till mej.

Jag har inte tränat Nappe att göra det, han samarbetade helt enkelt.

Dagens långpromenad blev mycket händelserik. Vi gick mot ett område där jag vet att det finns -fanns den är inte kvar- en Zoobutik. För att Hero skulle få röra på sig ordentligt tog vi en omväg dit.

Det första vi mötte på en smal gångväg var en man som kom med två Dobberman, med kuperade svansar och öron. Alltså svårt för Hero att läsa kroppsspråket på dem.

Jag gick av gångbanan och bad Hero sitta och ta kontakt med mej, vilket han gjorde, vi gjorde sitt/stanna övningen, ända tills ägare och hundar inte syntes längre.

Sedan fortsatte vi, litet längre bort stod en Rottis på sin altan och talade om för sin matte att en främling passerade reviret. Men det är ok. Jag vet ju hur de reagerar.

När vi gått ytterligare en bit kom vi till en villa med inhängnad tomt, staketet var av trä. Innanför detta staket fanns 3-4 små hundar, de var så yra mellan öronen, så jag hann inte räkna dem, tillsammans med två kvinnor De kom vilt skällande mot staketet när vi skulle passera. En liten men stabil mops kastade sig mot trästaketet så att en planka lossnade och lilla vovvsingen kom ut. Han dansade rumba framför Hero som inte gjorde mycket annat än blev förvånad. Sedan sprang den lille nerför gatan.

Jag tog upp den fallna delen av staketet och lutade den mot den delen av staketet som fortfarande stod kvar.

Vi fortsatte vandringen och kom fram till det som varit en Zooaffär men som numera har förvandlats till ett hundcenter/hunddagis. Med C.M som förebild.

Dörren stod öppen och enbart ett galler skiljde hundarna från gatan utanför, Hero och jag passerade, en man stod innanför och talade i telefon. Han undrade om han kunde hjälpa till, jag frågade om Zoobutiken hade lagt ner eller flyttat, han svarade att den var nerlagd och att det numera bara är hunddagis.

Medans vi slängde dessa ord, hade jag satt Hero som snällt satt kvar vid min sida hela tiden.

Jag tackade och vi gick vidare, vi tog en annan väg hem. Vi gick på småvägar i ett område med stora gräsytor, jag lät Hero göra en sökövning i femton minuter, sedan kopplade jag honom och vi fortsatte gå.

Ur ingenstans dök en äldre kvinna upp, med rollator och lös liten hund. Jag bad henne koppla hunden, när vi kommit på höravstånd. Men si det gjorde hon inte!

Den fick syn på oss och kom springande rakt mot oss, jag försökte jaga iväg den, men den ville göra sig bekant med Hero.

Jag vill inte stressa upp Hero, har aldrig gjort det tidigare, så istället för att stå och slita och dra, hålla emot och bråka med honom har jag valt att släppa kopplet, om vi möter en annan lös hund och den inte verkar agressiv. Jag såg efter en stund att den här lilla rackaren bara ville leka. Så jag släppte Hero. Hundarna kutade och lekte ta-mej-om-du-kan-leken.

Men tyvärr misstolkade den andre hundägaren situationen och hötte med rollatorn mot Hero när den lille stannade till vid sin matte. Hero såg enbart förvånad ut, han är inte van vid våld eller hot.

Den lille satte av igen, och Hero efter. Precis som om lillis sa, "äh, matte är bara sån, kom, vi drar en sväng!" Och iväg sprang de.

När jag passerade damen skrek hon någonting om att hålla min hund, jag kontrade med att ha hunden kopplad. Men brydde mej inte mer, utan gick vidare.

Hero kom efter 2 minuter, den lille hade kutat iväg, hem, antar jag.

En kvinna med en hund som också var lös, men som befann sig i en lekpark intill, sa att den gamle kvinnan inte kunde ha hunden kopplad för att den drar, men hon har ingen kontroll på den lös heller.

Jaa, det finns verkligen "folk till allt" må jag säga.

Cindy som varit så rädd för boll...idag när vi var ute så "bad" hon mig kasta bollen till henne.

Hon tog kontakt och viftade på svansen och när jag sa "Vill Cindy ha boll?" studsade hon nästan på alla fyra.

Jag kastade ut bollen till henne och hon satte av efter den. Kom ikapp den och knuffade till den med nosen, sen kom hon till mej och fick godis.

Hon vågar inte ta den i munnen ännu. Men vi har hela sommaren på oss att öva.

Det här lilla är ett enormt framsteg för henne.

Cindy har varit rädd för leksaker, som bollar och annat, speciellt om det piper om dem, men även vanliga bollar.

I vintras fick hon leka litet med en boll inomhus, rulla den med nosen, en boll som inte lät något, det gick bra.

De senaste två dagarna har jag haft med mig en boll som piper i fickan. Igår började vi med att jag la den på marken ute och när hon tittade på den klickade jag och gav henne belöning, sedan nosade hon på den och till sist puttade hon på den med nosen. Hon såg överlycklig ut.

Ikväll kastade jag iväg den en liten bit och hon sprang efter den och puttade till den. En gång lyckades hon lägga tassen på den så att den pep. Utan att hon ryggade, snabbt var jag framme  med klicker och godis.

Nu vågar hon springa efter bollen och jaga den.

Det ger henne självförtroende, vilket hon saknade när hon kom. Jag har byggt upp det steg för steg. Snart kan hon säkert leka med de andra hundarna med bollar.

Det gick så oerhört snabbt när jag provade.

Den sensaste tiden har det hänt, gång på gång.

Hundar har attackerat barn, de har blivit svårt bitna och behövt sjukhusvård.

Man kan undra vad det beror på.

Är det hunden, eller ägaren som gör fel, eller är det barnet, eller barnets föräldrar?

Lagen säger att "strikt hundägaransvar gäller, alltid" och det betyder att man är ansvarig för allt ens hund gör.

Men hundägarna fostrar inte längre sina hundar, en del gör det och gör det bra, men många vågar inte ens tillrättavisa sina hundar, eller ta i dem fysiskt om de gör fel och behöver en korrigering. Många skriker och gormar och tror att det ska hjälpa. Vilket det aldrig gör. Andra pjoskar och daltar med hundarna vilket gör dem osäkra.

Hundar är bara djur, dessutom är de rovdjur de följer sin instinkt, gör bara det som är rätt för dem." Alltså behöver de vägledning för att veta hur de ska bemöta det som finns runt dem. För att fungera i vår värld. Det vet de ju inte av sig själva. De måste få den på ett sätt som de förstår.

Men föräldrar måste också ta sitt ansvar och tala om för sina barn att aldrig någonsin springa fram till främmande hundar. Och de behöver också lära barnen hur man bemöter hundar om de vill hälsa och ägaren tillåter det